Weha! så bäst!
För jag vill leva la dolce vita, woaa
Hej jag heter Elin och jag har lyssnat på Keep this fire burning kanske 20 gånger ikväll. Inget större fan av Robyn men hörde låten i en affär idag och sen dess har den varit fast. Underlig låt, faktiskt. Inte speciellt bra heller för den delen. Men vad gör man inte.
Anyway! Foppert et Moi har förberett lördagens bravader. Nu ligger det souvernirer från både maxi och systemet i min kyl och det känns ju helt okej. Det skall till att black-tie-dinneras i min färgglada paradvåning och skämmes på den som inte medtar sitt absolut bästa humör. Jomenvisst. Hårda bud.
Sen blir det ett nytt år. Igen.
Vi kan fråga oss vars 2011 tog vägen. Jag är inte helt säker på att jag vill veta, men det har varit störtlopps-hastighet.
Misery business
När slutar man vara trött? Är det något permanent tillstånd jag hamnat i? Jag behöver snö för att piggna till tror jag.
Ska gå och ha krismöte med min spegel och se vad vi kommer fram till. Anfall är bästa försvar, har jag hört. Så låt oss anfalla vrak-påsarna under ögonen.
Så får vi se, om det blir någon dag av det här!
Kan gå! Jag har höga förhoppningar!
Med ett Colgate-leende kommer man långt.
Yepp. Woody gav sin första jul 5/5 toasters.
Kanonkul.
Jarå. Den håller ett år till!
Gillart!
Dan före dopparedan
Vad passar väll bättre den 23 december än lite orkanvindar och spöregn?
Igår var det tolv minus och snö. Idag är det två plus och regn. Vädret har kraftiga humörsvängningar och om jag inte missminner mig så var det närmare 9000 kalla den här tiden för ett år sedan.
Jag vill mig minnas frostmustasch och tortyrkyla. Sådär så ansiktet sticks så fort man går ut.
Jag vet inte vilket jag föredrar, men det hade varit trevligt om lite av snön får stanna kvar!
Insomnia
Och här, mitt i glada 70-talet, sitter nu jag, alla färdig-inslagna-julklapparna och min gran och väntar på bättre tider.
Snart är det jul. Galet så sugen jag är på köttbullar.
Och snart, snart, snart får mina väggar en ny färg.
Jag är, på riktigt, inte ens lite förtjust i den nuvarande.
Ljuset i slutet av terracotta-tunneln
Så för att återgå till att hylla mina övriga insatser kan jag meddela att jag äntligen fått tummen ur och återskapat min klädkammare till just klädkammare. Den har med tiden blivit klädkammare/förråd/avlastningszon, men nu så!
Jag har även tvättat samtliga kläder, torkat ur kylen, skafferiet, dammtorkat överallt, dammsugit, svabbat golven, klorat avloppen och gjort rent ugnen. Ja jäklar! Här händer det grejer!
Besök av fyra främmande karlar har jag hunnit haft också! Här skall det till att renoveras! Och mer än jag hade hoppats på dessutom! Det innebär visserligen att jag, återigen, lär bli hemlös en period. Allt ska pimpas. OH YES!
Nu återstår pluggpluggplugg julklappsinslagning och eventuellt lite mat på det kanske?
Herrå på er!
Ja.. det går så bra så!
ELINS manus. Så kanske hon hinner samla ihop sitt kaos innan jul!
Sympatiserar för tillfället inte med någon annan än mig själv.
Oklart när det vänder.
Möjligen imorgon. Eller när min hals slutar dryga sig.
Den som lever får se!
Lilla bocken Bruse.
Den här stiliga bocken satt och väntade på mig utanför dörren när jag kom hem igår. Tackar mormor och morfar för det! Han är himla snäll och skötsam!
Förutom bock-inredning så ägnar jag mig enbart åt att plugga och hosta. Jag förstår inte varför min hals aldrig kan vara hel. Den känns som den ständigt är infekterad och svullen. Dumt!
Och vet ni vad? Jag har gjort middag två dagar i rad. Igår gjorde jag något så stakrt att jag fortfarande chili-svettas.
I skrivande stund så ligger det en makaronipudding och pyr i ugnen. Ytterst spännande! Jag har inte ätit makaronipudding på säkert tio år men det är ju supergott vill jag mig minnas, plus att det är den enda maträtten där makaroner faktiskt är smaskens!
Nu är det ju dock jag som har gjort den så den kan ju smaka precis hur som helst..!
Men jag hoppas på det bästa.
Heppåer!
Världens längsta andra advent.
Igår kändes allting så himla trevligt bara. Julbord och en supermätt mage. Munter stämning och bara glatt humör.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände för idag har allting helt plötsligt kännts så himla otrevligt.
Inte alls mätt i magen och definitivt inget glatt humör.
Jag har nämligen rockat mig till en whiplash-skada. Sprängt bort mina stämband och freakat lös varenda muskel i min kropp. Allt detta med en touch av bubbelvin. Såklart.
Ack och ve!
Men kul hade jag då minsann och det är ju huvudsaken! Faktiskt.
Det var så länge sen jag var ute bland folk som en riktigt människa, förstår ni!
Nåväl. Jag är så trött att jag knappt kan hålla uppe ögonen, men jag måste se klart en film jag sett fem gånger.
Utifall att dom har gjort om slutet. Man vet aldrig.
Hejsvejs!
Fuck you right back, Larsåke!
Bortsätt från att ungefär 2% sitter där det ska trots att jag pluggat i hundra år.
Men vet ni vad. Nu skiter jag i det här!
Nu jobbar jag resten av helgen. Ska ba steka sönder. Ja, jäklar!
En sån lyckans ost!
Larsåke. Vad är det för namn, egentligen?
It's Friday, Friday!
Som vanligt när jag räknar med att bli osedd med andra ord.
Rent spontant kan jag känna att majoriteten av mina grannar sett mig iförd flanellbyxor och fårskinnstofflor mer än någonting annat.
Just nu sitter dom säkert på något förkrök och drar liknelser mellan mig och "Mr Heckles".
Jag ba vet det!
Jaja. Lite får man ju unna dom så här i juletider!
