Elin heter jag

Det började som vanligt under nattens gång. Mitt huvud får dom mest briljanta ideerna om nätterna och mina fingrar slutar inte klia förrän jag fått färdigställa åtminstonne lite utav allt som gror i huvudet.

Jag har fortfarande inte gett upp fjäderplanen för den som undrar.

Nu vet även ni som inte undrar.

Spontant kan jag känna att jag måste måla om vardagsrummet innom tre sekunder för att orka leva.

Helst i turkost. Fast det tror jag inte godkäns i någon annans ögon än mina. Turkost + cerise. Oh my gosh. Så kan jag leva.

Men inte i teracotta.

Jag dör.