Elin heter jag

En blogg om ingenting

Björnen sover

Så tog den helgen slut. Tycker det känns helt okej ändå. Jag har haft en trevlig helg i vanlig ordning, om än något trögstartade mornar. Jag förstår inte hur det ens är möjligt att vara nästan medvetslös en del mornar. Men sån är jag, allt för ofta. Det handlar inte om att jag inte vill gå upp, för det vill jag! Men det går ju för tusan inte!

Jag är bara yr och förstår inte att det är väckarklockan som ringer och att det betyder att jag ska vakna. På något vis lyckas jag alltid ta mig upp men det är inte direkt snack om något "i god tid". Inte min grej.

 

Det är upp på benen och ut genom dörren som gäller. 

 

Och sen vill man ju på något vis ändå inte verka helt bortkommen när man tre minuter efter uppvaknandet ska ut i den riktiga världen och vandra. Fast det är svårt att lura ens sig själv att man har koll på läget när man fortfarande har pyjamasbyxorna på sig, en tandborste uppstickandes ur fickan och går i ett zick-zack mönster.

 

Jag har absolut inget minne av att morgontimmarna någonsin varit mina starkaste timmar på dagen. Så jag utgår från att jag föddes med någon genetisk defekt. Morgontrött kanske det kallas. Den brutala versionen.

 

Nåja. Det kanske slår om en vacker dag.

Tack för mig.

Hej.

Haha du är ju helt otrolig! Inte för att det är ovanligt att vara morgontrött eller tidsoptimist men ditt sätt att skriva är så underbart. Nu förstår jag var den där bilden kommer ifrån som du lade upp för nån dag sen. Det är ju så du ser ut på morgonen. :-P
Apropå bild, kan man få se de nya pjucksen?

Det kanske ska vara tvärtom då? Minimala ögon och en stor gäspande mun. :-)