Elin heter jag

Idag har jag flygit flygplan igen och har lite därför spenderat 20 år på Arlanda ikväll. Det var kul. Det var två små norrmän som uppenbart förföljde mig i säkert en timme och det är ju alltid kul. Absolut. Så för att göra en lång historia kort spolar vi fram till det att de kommer fram. Den ena har med sig ett slitet skrivblock och en penna och den andra tar ton:

-Hej (jag visste ju att dom inte var engelskspråkiga)

Sen gick dom iväg. Knallröda och stoppade ner sitt lilla block i ryggan igen.

Dom måste ju trott jag var någon helt annan. Och jag undrar vem. Det hade ändå varit hysteriskt roligt om jag hade svarat på engelska från första början och bara sett hur det utvecklat sig. Låtsas vara någon annan och signerat deras block med mitt egna namn. Vad förvånade alla skulle bli!