Ett sånt där innomhusträd

 
Jag sa att jag skulle vänta till första advent. Det är på söndag. Det är ändå snö och en miljard grader kallt ute. Alltså är det okej att jag tagit fram granen. Stjärnan är på sne och jag är inte helt övertygad om platsen än men känns lite sisådär att börja möblera om just ikväll. För jag ids verkligen inte. 
 
Nej jag ids då verkligen ingenting ikväll. Jag tog ett evighetsbad och blev ren igen. Välbehövligt. Sen dess har jag suttit i mina gubbiga långkallingar och luddtofflor i väntan på energin. Än har den inte dykt upp. Men vad gör väll det, för idag är ju den dagen då tant Elin får helg. Tid för reflektion. Jämarns se gött!
 
Och så var det med det!
Hejpåer!

Spöktimmen igen.

Iförd en röd sparkdräkt har jag även denna kväll haft divan-läge. Herre gud vilken evighetsdag. Det har ändock gåttvägen fram till att jag hittade mig själv helt vilsen på affären. Där vandrade jag runt helt planlöst som en jättestor hjärndöd teletubbie. Sökte egentligen efter tejp men Coop är stort och krångligt. Speciellt för en teletubbie med tankeverksamheten på standby. Hittade tejp iallafall. Glömde glödlamporna. Typiskt.
Är alltid en glödlampa kort på något vis.
 
Och även fastän dagen vart toklång så tog visst kvällen slut innan tekoppen!
Konstigt!
 
Nattinatti!
 

Jomen hej!

Idag har det varit måndag. Jag är inte det minsta trött men jobbar på att lösa problemet. Letar efter lämplig godnattsaga i filmregistret. Då somnar man minsann förr eller senare! Friends är ett säkert kort. Kanske bästa serien som gjorts och kan man alla säsonger på pricken utantill så behöver man ju inte ens hålla ögonen öppna för att hänga med. Även om det är att föredra. Nåväl. Det blir bra.
 
Ikväll har mina fyra pantertanter varit här för matning. Dom syns inte på bilden men jag lovar att dom finns på riktigt. Väldans trevligt i vanlig ordning!
 
Och! Jag hittade pepparkaks- och polkagristvål på maxi! Världen är allt bra fantastisk ibland. Bästa investeringen jag gjort på länge kan jag känna. Jag har tvättat händerna säkert 90 gånger ikväll, bara för att det luktar pepparkaka.
 
Fantastiskt är vad det är.
 
 

Nöjdare kan ingen vara

Utmattad tjej. Skojar ej. Det är som så himla skönt att bara sitta ner med benen på schäslongen. Vem sjutton kom på att kalla det för schäslong egentligen? Någon som vill träda fram? Tror vi kallar det för divan istället. 
Nåväl, back to the track. Det är skönt att slänga upp benen på divanen och bara sitta ner, helt tyst. Man behöver liksom varken använda öronen eller den verbala förmågan något alls. Ja fy tusan så skönt det är att bara vara tyst i ett annars helt galet pratigt liv.
 
Ja herre jösses, ja. Nu må en då gött!
 
Vill bara tillägga att det inte är exakt varje dag jag tycker det bästa som finns är att vara apatisk och halvliggandes i soffan. Men just ikväll kan jag inte ens föreställa mig något bättre! Nöjd.
 
Då återstår det väll bara för mig att önska eder alla en fortsatt trevlig helg.
Tugg och svälj.

Tusen ord om vargen med röjsåg.

http://www.vk.se/747565/motade-varg-med-rojsag
 
Haha, det kan vara tiden på dygnet men i ett par sekunder tänkte jag att vad sjutton liksom, mötte han en varg med röjsåg. Hur otroligt mycket större nyhetsvärde hade inte det varit egentligen? Det är ju verkligen inte varje dag man möter en varg som står med en röjsåg mitt ute i skogen liksom. 
 
Otroligt kul om ni frågar mig.
 
Men misströsta ej, artikeln hade underhållningkvalite ändå.
"Argo gasade röjsågen så mycket det gick och sprang mot vargen samtidigt som han skrek så högt han kunde" 
Mannen det handlar om har liksom jagat den stackars vargen med sågen på full fräs genom skogen. Gallskrikandes. Hela tiden med sågen sågandes i luften. Efter vargen. 
 
Kul!
 
Jag är som sällan, eller aldrig, ute och röjer skog men hade jag varit det och då fått span på en varg hade jag förmodligen också tänkt att sågen kan vara rätt bra att ha i det läget. Men hade jag börjat springa efter vargen med sågen i luften?
Njaa. Tveksamt.
 
Men man ska ju aldrig säga aldrig.
Jaja, nu är det godnatt på riktigt innan det skenar helt!
Natti!
 

Ännu en dag.

Onsdag var det här! Veckan går ju fort när man är ledig måndag och tisdag får jag säga. Men den blir ju längre när man inte är ledig lördag och söndag så det jämnar väll ut sig på något vis. Men ändock! Jag gillar att starta igång veckan på en onsdag. Det känns liksom bra!
 
Jag har sån galen träningsvärk ikväll. Jag tror på riktigt aldrig jag har haft så här mycket träningsvärk. Jag körde på tok för hårt igår. Eller så stretchade jag för dåligt.
Ja, int vet ja int.
Jag brukar inte alls få sån här träningsvärk och musklerna liksom skakade sista kvarten. Haha. Det var ett tag sedan jag gick på bodypump, kanske beror på det. Vem vet, vem vet. Känns gör det då! 
Men det är trevligt. Då vet man att man har några slags muskler i kroppen iallafall.
 
Det blir normalt sen igen.
Nu ska jag ta igen kvällens avsnitt av Stalkers innan det blir läggdags!
 
Herrå!
 

#morgonhumör

Vem ställer sig egentligen och hetsringer på dörren klockan 07.30? Är det liksom en normal tid att utgå från att någon vill språka med dig? Eller att folk ens lever?
För min del känns det ungefär lika naturligt som att spontant plinga på hos någon klockan 01.30. Vilket jag förstås aldrig gör, men ändå. Det känns exakt som samma grej. Då är det sent för mig, men jag är för det mesta ändå vaken så varför inte utgå från att alla andra också är det?
 
Och jag vet att det egentligen är jag som byggt en paralell dygnsrytm. Det blir lätt så när alla starttider förutom 11.00 känns som ett undantag. Men hallå, ändå!
 
07.30 är typ mitt i natten.

something borrowed and something new

En del saker blir ju aldrig gamla. Det här är vad som gör mig gladast just nu. Det är skitkul, faktiskt.
 
 

What are you sinking about?

 
'Allå!
 
Igår blidde det en liten get togheter här innan jag och Hanna tog över dansgolvet på cover. Att dansa är ju himla kul tycker jag så det var ju alla tiders! På vägen hem såg vi ett sken som visade sig vara den nya tunneln under järnvägen. Mäktigt. Den är ju helt klart ljusare och mindre urinsluktande än den gamla tunneln, men samtidigt så är den liksom fem mil lång. Man vet ju inte om man någonsin ska hitta upp till världen igen! 
 
Och varför i hela fridens namn har dom satt in fågelsång innanför väggarna, liksom?
 

God afton världen! Här sitter jag! I blåa flanellbyxor bladibladiblaaa.

 
Jodå. En lördagkväll i flanell. Inte mycket mer att säga om den saken. Rätt så skönt. Min fredagkväll spenderades i tvättstugan. Dagen har spenderats på jobbet. Jag har precis griljerat en julskinka och väntar på att både den och tekoppen ska svalna. Sen kommer jag förmodligen äta upp hela klumpen ikväll. Min mage har varit konstant hungrig de senaste dagarna. Det börjar ju bli så kallt. Och mörkt. Då måste man nästan äta, annars blir man ju bitter och jättekall. Lite som att vara en björn. Ja nu jävlar ska jag bli fet!
 
Tjingeling!

too much is never enough

 
Varmt, gött och myspysigt ändå! Lilla andventsträdet har smygit fram också. Snart kommer granen. Garanterat.
Idag har varit en lång dag. Men en trevlig sådan. Hängt med Foppa idag och haft en "familjemiddag" hos henne senare med standardfolket. Fina grejer. Nu ska jag dricka te eller oboy eller båda två. Galet sockersugen. Förbannat! Skulle kunna käka socker med sked känner jag. Men även jag har gränser. 
 
Trevlig kväll!

Back on track!

 
Jag tycker jag borde bli åtminstonne nominerad till något slags klantighetsrekord för Guinness räkning. Jag tar sällan sönder saker när jag är i farten utan jag gör bara mig själv illa. Hela tiden. Så fort jag har klivit upp på morgonen så är jag igång. Jag sparkar in tårna i alla lister och kanter som finns. Jag klämmer fingrarna i allt och slår huvudet i handfatet när jag borstar tänderna. Jag snubblar i trappen ungefär tre gånger i månaden och i fredags skärde jag upp fingret på en plastgaffel.
 
En plastgaffel liksom. Vad fasen.
 
Idag har jag lagt hela jäkla armen på ett stekbord. Tio minuter tidigare brände jag handen på en korvmojäng. Sen fick jag ett skärsår av plåsterpappret. Nu var det visserligen länge sen jag brände mig. Men ändå, så himla störigt.
 
Nä vet ni vad, det är en inte helt smärtfri hobby det här med att vara en fakir. Men, man slutar då aldrig förvånas över hur livsfarliga saker är. Plastgafflar, till exempel. Rena dödsfällan!
Men i övrigt har dagen vart rätt så trevlig får jag säga. Skön på något vis. 
 
Tack för mig.
Hej svejs!
 
 

RSS 2.0