Elin heter jag

 

Igårkväll blidde det lite catch up hos Hanna. Babblade och åt en massor och vips var klockan jättesent. Så kan det gå! När jag cyklade hem uppstod en sån där jobbig situation som man inte kan göra så mycket åt egentligen mer än att känna sig som ett freak.

 

Det var en kille som satte sig på sin hoj och trampade iväg exakt samtidigt som mig. Och jag cyklade kanske tre meter bakom honom hela vägen hem. Han tittade bakåt ungefär en gång i minuten. Och när vi kom till Haga bägge två och började cykla genom samma park så ökade han farten helt brutalt och jag försökte sakta ner för att inte skrämma ihjäl honom. Sen kom jag ikapp honom igen, för han parkerade sin cykel. Utanför huset där jag bor. Så jag parkerade ju min cykel där med. Sen gick vi upp i varsin trappuppgång, haha.

 

Han måste ju ha blivit lättad när jag gick upp i trapphuset brevid. Hade han bott i samma trappuppgång hade jag fått låtsas att jag bodde i andra änden av huset och gått in där bara för att.

 

Hur stor är oddsen egentligen? Lämnar samma hus på Liljansberget prick samtidigt och cyklar genom halva stan för att komma till exakt samma hus? Jag hade ju garanterat panikdött om jag var den som cyklade först. Tveklöst!

 

Och idag är det söndag och jag har ätit stört god mat på Vezzo med Sara! Schmaskens!

Nu borde tanta sova för imorgon är det en ny dag ryktas det om.

 

Nattinatti!