Kvällsligt svammel från en ovanligt fager dam..
Jag vet inte vars jag trodde jag skulle någonstans när jag cyklade hem. Jag tar alltid samma väg hem. För sån är jag. Idag var jag dock någon helt annanstans och fick vända och cykla tillbaka efter ett tag. Vad tänkte jag där? Inget alls förmodligen. Mer än att det är oerhört okul att cykla hem genom ett nersläckt umeå. Speciellt på ställen utan någon bebyggelse. Och så är man ju liksom en och en halv meter lång. Och rätt klen. Lätt att ha sönder med andra ord!
Nej jag hoppas lamporna tänds snart igen! Dom har varit släckta länge nu!
Det är ju läskigt för tusan!
Jag tog då mig hem med livet i behåll även denna gång så jag ska väll vara glad för det! Är helt galet snurrig i huvudet och mår i ärlighetens namn ganska så blä. Jag föll för grupptrycket och blev kanonförkyld jag med. Tänkte att det kanske är lika bra att passa på! Imorgon får det vara bra igen dock! Nu har jag snorat klart!
Tackar immunförsvaret på förhand.
Janämensåatte. Tack för mig.
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
