In i minsta detalj.
Eftersom jag inte har koll på någonting nu för tiden kändes det som en bra idé att skriva en packlista inför min stundande trip till de varmare breddgraderna. Den listan tycks aldrig vilja ta slut. Pass och en miljon grejer till. Solskyddsfaktor 50 i vanlig ordning. Tröjor. Shorts. Mobilladdare. Mig själv. Allt. Det kommer gå bra det här!
För första gången i mitt liv har jag iallafall lite framförhållning när det gäller sånt här. Jag brukar annars spontanpacka samma dag som jag ska någonstans.
Lite mindre framförhållning gällande andra saker. Jag beställde utrikisk valuta idag som kommer till Umeå samma dag som jag far. Men det går ju bra det med! Man får ju inte spåra ut med den där framförhållningen känner jag.
Imorgon är det amatörafton, även känt som valborg, och det kommer firas med tanterna. Givetvis. Vi är ju inga amatörer längre så det blir att fira med korvgrillning på elitnivå! Rackarns lungt och lagom känner jag!
Då vet vi det.
Herrå!
En liten Woody Allen.
Han var ju så himla söt när han var en pyttevovve! Nu med faktiskt.
Världens snällaste Woody.
Äntligen söndagkväll
Som jag har längtat. Tid för reflektion efter den slitigaste helgen på länge! Det känns som jag gymmat halva dagen idag. Och att jag sprang ett marathon igår. Lite trött och lite mör. Jättetrött faktiskt. Men det går till sig så småning om. Jag har gjort chokladbollsdeg kvällen till ära. Som jag äter så som den är. Typ balsam för själen. Faktiskt. Igårkväll åt jag en jäkla massa godis hos Jessica. Ordning och reda var det här! Men det är ju faktiskt helg och då får man frossa. Intalar jag mig iallafall.
Helgens konstigaste: Någon eller något har lagt en kabel i min trappuppgång. Ikväll var det visserligen bara en fjärdedel kvar av den. Men faktum kvarstår - det är bajs i mitt trapphus. Hur himla konstigt är inte det?
Nåväl. Nu ska jag deklarera. Dricka te. Slutligen även däcka med huvudet före i chokladsmeten.
Gött.
Onsdag var det idag dårå.
Den här veckan går ju inte superfort känner jag. Jag har haft torsdag i huvudet idag. Sällan något positivt när det bara är onsdag! Men lite framåt går det ju, för nu har jag bara fem pass kvar att jobba innan jag ska åka flygplan.
Fina grejer!
Och cykeln har jag äntligen lämnat in för operation. Den kommer hållas som gisslan ett tag trodde cykelsnubben. Gör lix ingenting, det var ju ändå bara tusen saker som behövde lagas på den. Han sa att den kommer bli frisk igen iallafall. Det är huvudsaken. Min stackars gnisslande cykel.
Titta rakt fram inte runt om
Jag har hunnit med lite av varje sen sist kan jag känna! Jobbat bland annat, såklart. Och varit på en 40års fest (sedär!). Och på en frysrensningsmiddag. Och sovit. Många timmar. Idag är det måndag och storm och jag har jobbat kvällen lång. Inte mycket att säga om'et! Och nu har jag prick sex stycken jobbpass kvar innan jag flyr landet.
Så. Galet. Skönt.
Min hud är typ nästan genomskinlig för närvarande. Så blek är jag. Så jag antar att jag kommer bli röd som en kräfta redan på flyget. Ska bli gött det! Jag älskar solen men solen älskar inte mig. Så enkelt är det. Men alla kan inte gilla alla har jag ju fått höra. Så det är okej. Ja ä int bitter. Jag kan leva med att gå runt som ett levande stoppljus ett tag. Så länge jag får se solen.
Nepp! Nu ska jag ta en titt i kylskåpet och återgå till mitt seriemarathon tills John Blund hittar mig.
Herrå!
Flower Power
Jag har tapetserat. Min tevebänk. Jag vet inte om jag är klar eller om jag ska tapetsera dom vita luckorna också. Eller hela skiten för den delen. Det kan ju sluta hur som helst känner jag. Spännande! Jag är klar för ett tag iallafall, för det var då det bökigaste jag gjort på länge! Men jag tyckte det blev fint, så det var värt det.
Idag är det måndag och skitväder. Det regnar och blåser och är askallt. Min enda plan för dagen var att lämna in min hoj hos cykeldoktorn. Den behöver genomgå en växeloperation, en kedjetransplantation och någon slags hälsokontroll. Så står det att "måndag den 15:de är det stängt" på dörren. Vilken osis. Jag får ge cykeln en Ipren och positiv energi tills vidare helt enkelt.
Herrå!
Blåbär och gulsot
Nu är undergången nära. Frysta bär ger dig hepatit.
Det är vad jag läste i expressen idag iallafall. Så jag utgår från att det är helt hundra procent jättesant. Vet ni hur mycket frysta bär jag konsumerar per år? Eller vecka för den delen? It is like alot. Håll ögonen öppna och hojta till om jag börjar gulna.
Nåväl. Det är "bara" hepatit A det handlar om. Så jag tänker minsann fortsätta äta mina frysta jäkla bär. Okokta. Osteriliserade. Och oroa mig varje dag för att få "portvinsfärgad urin" och gul hy. För sån är jag. Den portvinsfärgade urinen är för övrigt smittskyddsinstitutets ord. Inte mitt. Vem fan dricker portvin? Tanter i leopardspandex och ingen.
Smittskyddsinstitutet är för övrigt ett jobbigt ord att skriva. Väldigt, väldigt jobbigt.
Jaja. Hare!
work hard play hard
Hallådär! Tyst, tyst, tyst var det här. Förra veckan var lång, sen och sög musten ur mig. Harre jösses. Nu är jag på banan igen. Med tvättid och grejer! I lördags var jag och åkte slalom och brände mig lite, lite i ansiktet. Bra betyg från solen! Som sedan övergick i några centimeter mer snö framåt natten. Bajsigt. Men det var en trevlig kväll ändå. Jag började med mitt nyårslöfte, som jag fick tilldelat av en kaka med en lapp i. "Börja drick konjak".
So I did. Och vet ni vad? Konjak är skitäckligt. Men det var kul ändå!
So I did. Och vet ni vad? Konjak är skitäckligt. Men det var kul ändå!
Idag är det tisdag.
Ikväll när jag kom hem var min broder och världens bästa Woody redo för att välkomna mig. Eller gentligen var det bara Woodan som blev sådär väldigt överdrivet apglad. Den andra, något mindre håriga herren, hoppade då iallafall inte runt i hallen som en galning. Han hejade artigt från soffan bara. Tänk om alla blev lika glad som Woody när man kom. Vore nästan halvjobbigt ändå.
Jag lockade som vanligt med fika. Eller egentligen var det nog mamma som lockade med fikat. Och hon i sin tur hade satt Albin på att fixa't. Praktiskt med sånna gäster tycker jag.
Nu borde jag sova. Hela den här dagen har känts som ett träningspass. Bortsett från fika delen möjligtvis. Jag misstänker att morgondagen kommer kännas ungefär likadant. Men det ska nog gå bra det med! Man blir lite halvmör men sen går det ju oftast över. Det är bra.
Herrå!
