Idag är det tisdag.
Ikväll när jag kom hem var min broder och världens bästa Woody redo för att välkomna mig. Eller gentligen var det bara Woodan som blev sådär väldigt överdrivet apglad. Den andra, något mindre håriga herren, hoppade då iallafall inte runt i hallen som en galning. Han hejade artigt från soffan bara. Tänk om alla blev lika glad som Woody när man kom. Vore nästan halvjobbigt ändå.
Jag lockade som vanligt med fika. Eller egentligen var det nog mamma som lockade med fikat. Och hon i sin tur hade satt Albin på att fixa't. Praktiskt med sånna gäster tycker jag.
Nu borde jag sova. Hela den här dagen har känts som ett träningspass. Bortsett från fika delen möjligtvis. Jag misstänker att morgondagen kommer kännas ungefär likadant. Men det ska nog gå bra det med! Man blir lite halvmör men sen går det ju oftast över. Det är bra.
Herrå!
Kommentarer
Trackback
