Elin heter jag

Jag har nu hunnit arbetat i fyra dagar och känner mig redan som Titanic. Jag somnade på soffan när jag kom hem. Skulle egentligen "bara vila ögonen lite innan maten". Nu är jag vaken igen, glad över att klockan inte är tre på natten. Eller imorgon, för den delen. Nåja, jag antar väll att jag ändå måste äta. Jag är ju fortfarande hungrig. Men samtidigt fortfarande dödstrött. Vilken kluring. Vill mest av allt sluta vara så här galet trött hela tiden. Orkar ju tamefan ingenting. Tokigheter! 

Det är förresten lördag idag, vem hade kunnat tro det. Inte jag iallafall. Fast samtidigt så tycker jag att däcka i soffan är en aktivitet som passar veckans alla dagar. Oavsett hur roligt det är meningen att man ska ha på helgen. Sova är gött. Min favorit.

 

Trevlig helg!

Vi börjar som kunna det här med Turkiet nu kan jag känna. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom. Kommer bli prick som sånna där som "har bott på samma hotellrum dom senaste 34 åren". Bara för att "det är ju så bra och dom känner ju oss här". Nåväl, jag tar den risken. Det var kul även den här gången vill jag lova. Och jag har typ nästan blivit brun. Blivit handlöst uppspolad på stranden av monstervågorna vid två tillfällen. Tappat bikinin på ett eller annat sätt bägge gångerna. Kraftigare vågor har jag nog aldrig varit med om. Kanonkul! Och så har jag tagit igen en festmässigt stillsam sommar. Kalas alltså. Himla kul.

Och ja, viktigast av allt. Jag har äntligen fått rida kamel! Älskar ju kameler. Alla djur egentligen, men kameler alltså. Hur käcka är inte dom? Retorisk fråga.

 

Herrå!

 

 

Igår uppgraderade jag programvaran. Version 2.4. I övrigt pratar vi inte om år och sånt. Det gör mig deppig. Men det var en bra dag iallafall. Tack alla för alla gratulationer och fina paket! Det är ju roligt tycker jag. Och jag gillar tårta(observera kandelabern) och kakor. Och smörgåstårta, det har jag ju aldrig gjort förut så jag räknade med katastrof, men den blev klart ätbar. Fantastiskt! Idag är jag mätt.

 

Och snart skall jag minsann lämna mitt kära lilla Umeå igen för varmare breddgrader. Ja hejsan hoppsan, så kan det gå! Det ska bli varmt och skönt. Förmodligen jävligt varmt. Runt 40 grader närmare bestämt. Tur jag gillar sol och sånt! Måste köpa mer solskydd, om nu ingen annan har tänkt att lägga ut någonting explosivt i stan tills imorgon. Vore tacksam om det inte blev så. Faktiskt.

 

Nåväääl. Ska väll återgå till min mentala förberedelse. Inför livet och sånt där.
Hare!

 

Jag hade en gång i världen (läs: i våras) världens finaste, blåaste resväska. Som var nyinköpt och allt. Den upptäckte jag var trasig i dragkedjesömmarna cirka 30 minuter innan den skulle ut och premiärresa. Silvertejpade så det gick ju bra, men ändå surt! Så jag tog den kära garantin och bytte upp mig storleksmässigt samtidigt som jag bytte ner mig färgmässigt. Som ni ser. Och jag som är halvsenil kom ju knappt ihåg hur väskan såg ut sist jag skulle hämta ut den på bagagebandet.

 

Nåväl, med kvällens lilla revirmarkering hoppas jag kunna identifiera den inför nästa bagagebandsspaning.

Tänkte ju först som så att jag klistrar på mina initialer, för det är ju smart!

Så började jag klippa och kollade så bokstäverna blev ungefär lika i storlek. Det var dom. Så jag la dom på väskan för att se var det såg snyggast ut att sätta mina finfina enorma bokstäver. Så kommer jag ju på att mina finfina initialer bildar ordet ER.

Kände att det bjöd in för missförstånd lite väl mycket.

 

Så ett fett, skevt E blev det istället. Får väll duga. Kanske vågar mig på att sätta R:et på baksidan.

Beroende på hur galen jag känner mig. 

 

Spännande!

Ikväll städar vi. Jag och mina spirituella inneboende. Organisering. Struktur. Perfektion. Ordning och reda, tjugo kilo skräp och en begynnande huvudvärk. Nu är vi i pausläge. Mina, jag och Irene. Jag vet inte vad det är men det blir ju aldrig riktigt sådär väldigt välorganiserat. Ganska långt ifrån perfektion också. Hade det blivit det hade jag inte behövt omorganisera lika ofta. If i say som så. Men något blir det ju iallafall. Och så håller jag ju mig sysselsatt. Och så känns det alltid lite bättre efteråt. När det liksom blir sån där inbillad perfektion.

 

Visste ni att jag är en sån där som sparar på räkningar från 2009? Det var fyra år sen. Kanske dags att gå vidare.

Jag är ju lite som en hamster. "Det här kanske kan komma till användning en vacker dag!" tänker jag nog. Speciellt gällande kläder. Jag vet inte vad det är med mig och min garderob egentligen. Cirka 1% ryker vid utrensningarna. Resten är ju sånt som skulle kunna tänkas komma till användning ifall jag möjligen om trettio år ska på en tillställning med exempelvis Hawaii-tema.

Eller så är det sånt jag skulle kunna träna i. Eller om jag ska måla om då är ju det här en perfekt tröja att förstöra med färg. Om jag går upp tio kilo kommer dom här byxorna jag medvetet köpte i tre storlekar för stora för tio år sedan att sitta perfekt. Och det är ju alltid bra att vara förberedd!

 

Javisst, javisst!

Sån är jag. Nu ska jag slänga gamla räkningar iallafall. Ett steg i rätt riktning.

Skulle man ju kunna tro iallafall!

 

Herrå!

Hallå där ute! Här var det tyst. Semestrar på alla fronter kan man säga! Jag lever än iallafall och har varit i södern en vecka och ätit upp mig. Det var himla trevligt det må jag säga! Den här veckan är jag hemma och "tar dagen som den kommer". Tar vädret som det kommer, alltså. Laddar batterierna. Andas in och andas ut. Javisst. Skulle kunna tänka mig att ha semester lite oftare faktiskt! Det är ju inte alls tokigt. Jag känner mig så harmonisk på något vis. Händer annars ytterst sällan. Aldrig, faktiskt. Jag gillare!