Elin heter jag

Ikväll städar vi. Jag och mina spirituella inneboende. Organisering. Struktur. Perfektion. Ordning och reda, tjugo kilo skräp och en begynnande huvudvärk. Nu är vi i pausläge. Mina, jag och Irene. Jag vet inte vad det är men det blir ju aldrig riktigt sådär väldigt välorganiserat. Ganska långt ifrån perfektion också. Hade det blivit det hade jag inte behövt omorganisera lika ofta. If i say som så. Men något blir det ju iallafall. Och så håller jag ju mig sysselsatt. Och så känns det alltid lite bättre efteråt. När det liksom blir sån där inbillad perfektion.

 

Visste ni att jag är en sån där som sparar på räkningar från 2009? Det var fyra år sen. Kanske dags att gå vidare.

Jag är ju lite som en hamster. "Det här kanske kan komma till användning en vacker dag!" tänker jag nog. Speciellt gällande kläder. Jag vet inte vad det är med mig och min garderob egentligen. Cirka 1% ryker vid utrensningarna. Resten är ju sånt som skulle kunna tänkas komma till användning ifall jag möjligen om trettio år ska på en tillställning med exempelvis Hawaii-tema.

Eller så är det sånt jag skulle kunna träna i. Eller om jag ska måla om då är ju det här en perfekt tröja att förstöra med färg. Om jag går upp tio kilo kommer dom här byxorna jag medvetet köpte i tre storlekar för stora för tio år sedan att sitta perfekt. Och det är ju alltid bra att vara förberedd!

 

Javisst, javisst!

Sån är jag. Nu ska jag slänga gamla räkningar iallafall. Ett steg i rätt riktning.

Skulle man ju kunna tro iallafall!

 

Herrå!