Elin heter jag

Men oj så trött jag är. Det känns som jag varit vaken i tjugo av tjugotre möjliga år. Det är det här vintern handlar om för mig. Trötthetens maraton. Har jag nämnt att jag är svårt beroende av solen? Nåväl. Vi går mot ljusare tider sägs det ju! Sen är det sommar i tre månader. Sen börjar det om. Znarrrrk.

 

Imorgon avslutar jag denna evighetens jäkla vecka. Så nära men ändå så långt borta. En ledig dag eller två kan ju knappast vara skadligt "men varför chansa" verkar ha varit mitt motto den senaste tiden. Jag chansar nog den här gången. Helt galet, jag vet.

 

Hare.