Elin heter jag

Så här på min lediga dag har jag passat på att jobba en sväng. Sen kom jag hem och började projekt: pilla-tummen-ur-arslet. Det innebär att jag har röjt undan det värsta av all bråte som fått mitt hem att likna en krigsdrabbad katastrofzon samt rensat avloppen. Det sistnämnda tog på riktigt två timmar. Jag älskar mitt badkar men jag hatar det när det är dags för städning och avloppsrensning. Hatar!

 

Att rensa avloppen är det mest oglammiga man kan göra tror jag. Speciellt under ett orubbligt jäkla badkar. För då måste man halvligga på golvet, tillsammans med ett ton avloppsklet och ruttna hårbollar. Som man givetvis pillar ut ur avloppet med sina bara händer. Halvnaken dessutom, för det är ju dumt att kleta ner kläderna. Samt bleka dom i de groteska mängderna klor som används. 

 

 

Och så tänker man, när man ligger där insmord i någon grå slemmig sörja, att nu är jag äntligen klar, nu ska jag bara sätta tillbaka alla delarna på plats igen. SEN kan jag duscha. Ja, då är ju det såklart totalt omöjligt att bygga ihop allt igen. Allt är i kaos. Avloppet vill inte hamna intakt med "vattenröret" från badkaret. Och badkarskanten, som man måste haka lös för att komma åt avloppet, går ju då givetvis aldrig att få på igen. Och så låssnar ett ben.

 

Och så är man äcklig. Och kletig. Luktar avlopp och vill dö.

Dumma, dumma badkar.

 

Jag fick allt på plats igen och jag är sanerad efter månadens ofräschaste göromål.

Men ändå. Det är så här varje gång. Lagen om alltings jävlighet.

Och om några månader så kommer jag behöva göra om hela cirkusen igen.

 

It's a good time to be alive.

Herrå.