Elin heter jag

När man städar så det blir stökigare. Och när det känns som man gjort världens radikalaste förändring som någon någonsin gjort, och så märks det knappt någon skillnad när man beskådar slutresultatet. När man får världens bästa idé och håller på att peppa ihjäl sig för att genomföra den, och så går det inte. Eller så blir det ändå som att det alltid fattas en bit. Och man får en ny idé som leder allt tillbaka dit det en gång stod och dammade. "Det blir nog bäst så ändå". 

 

Mitt hem kommer aldrig bli klart. Det kanske är det som tjusningen, vem vet. Ursäkta röran vi bygger alltid om. Allt är provisoriskt, tills det växer fast och blir permanent. Det är nog så jag vill ha det. Ett hem som återspeglar sig i den som bor där. Alltså jag. Ett helt galet strukturerat kaos, en blandning av explosiv regnbågssyrup och en blekfet tant. Lite Indisk curry och lite Kalles kaviar. Varför bara välja ett spår när man kan glida in på alla.

 

Lite så tänker jag. Och det är vad jag gjort idag.

Sängen är iallafall renbäddad. Och en tavla har fått byta plats till förmån för en annan.

Men annars är det som sagt ingen märkbar skillnad.

Såatte.