Elin heter jag

Det är lite min grej att vara sjuk under nyårshelgen tror jag. Iallafall så är det andra året på raken. Nu har den här pesten hållt igång i tusen år känns det som. Feber, mindre feber, ingen feber, mera feber. Mycket feber igen. Ett äckligt inflammerat öga på det och ett halvtrögt ansike.

Vänstra halvan av ansiktet är i fas. Högra halvan ser pollendrabbat ut. Mysko.

 

Och jag blir alltid så himla trött, grinig och spyless när jag inte är i fas. Fast idag var nog de allra flesta ur fas på ett eller annat sätt. Och jag som spenderade gårdagen spiknykter fick alltså fira denna bakfyllans årsdag med att må lite halvers jag med. Må halvers av feber och ögoninflammation istället för av uttorkning och illamående. Kan ärligt säga att skillnaden inte är enorm, så det funkade liksom!

Det är ju viktigt att smälta in har jag hört.

 

Igår försökte jag smälta in med raketerna, alternativt ett fiskstimm.

Ögoninflammation eller ej, nyårsafton är den dagen på året då man faktiskt har en giltig anledning att krångla in sig i ett glitterfodral. Och jag hade faktiskt trevligt igår, och jag höll hela vägen till tolvslaget med hjälp av ett trevligt sällskap, alvedon och Dr. Pepper.

 

Avslutningsvis får jag önska er Ett gott nytt år, En god fortsättning och allt det där som hör till.

 

Helt enkelt.