Elin heter jag

Inatt hade jag för ovanlighetens skull problem med att sova. Av en given anledning den här gången. Obehagskänslor och vad man skulle kunna kalla för medlidande. På natten när det är mörkt är mitt huvud väldigt aktivt. Men det är hemskt sorgligt. Och hemskt nära. Idag flyttades det ännu närmre. Väldigt nära. Väldigt obehagligt. 

 

Hur som haver så hade jag bestämt möte och färdsällskap denna arla morgon med Anja. Vi skulle ju liksom till samma plats och jag är för närvarande ett höns som inte vill färdas ensam genom stadens tomma gator.

Det sista jag tänkte imorse när jag kollade på klockan var "nu måste jag nog gå upp". Händelsen därefter var upprepade knackningar på dörren. Det var Anja det. Som den morgonpigga solstrålen jag själv är så hade jag tydligen tagit mig friheten till en liten snoozning kan man säga.

 

Jag är tacksam över väckningsinsatsen iallafall! Jag vaknar ju tydligen inte av ringsignalen på telefonen längre, så hade det inte varit någon "morgonsamling"med i planeringen så hade jag nog kunnat sova hur länge som helst. Otroligt opraktiskt. Nu löste det sig ganska smärtfritt med sån där tur i oturen. Pants on och tandborsten ner i väskan - slutet gott.

 

I övrigt har jag ägnat helgen åt att jobba och äta. Det sistnämnda som en häst.

Det förstnämnda ska jag göra en vecka till. Sen får jag schemester. Känns helt ok.

 

Godnatt.