Elin heter jag

Efter nätta tolv timmar på jobbet var jag ganska taggad på att få rulla hem. Jag han cykla 50 meter innan en sjukligt stor massa människor uppenbarade sig på min kära cykelbana. Blodomloppet, tydligen. Dom gick liksom inte att ta sig förbi på något sätt så det var ju bara att haka på i paraden helt enkelt. En miljard hurtbullar och ett vrak släpandes på en cykel. Tänk er scenen ur Lejonkungen när alla gnuer bara väller fram. Jag kände mig lite som Simba. En trött Simba.

 

Som "tur" var så skulle ju hela horden åt mitt håll. Praktiskt. Ska absolut bocka av att jag gått blodomloppet på min to-do lista. Ett "to-do" som jag inte ens visste att jag hade. En rätt effektiv dag med andra ord. Men nuså kära vänner, nu är jag trött. Hjärnan är frikopplad i vanlig ordning. Gött. La dolce vita.

 

Hejdå

Lilltå

Idag har mitt döda hår fått nytt liv hos Henke som öppnat eget. Vuxenpoäng. Han hushåller numera up2 gallerian och är himla duktig. Dagens tips!

Dagens offer:

Dagens jag:

Ja okej. Det såg inte ut på detta viset tio minuter efter klipperiet. Men så här ser jag ut nio timmar efter klipperiet. Jag har en förmåga att alltid trassla till håret. Vet inte hur det går till men jag antar att jag är en naturbegåvning.

Alla är bra på något, som man brukar säga.

Dagens påstående-förtydligande:

 

Jag äger faktiskt en hårborste. Även om man ofta kan tro annat.

 

Hare!

Det är en hund som befinner sig någonstans i mitt hus som har skällt och ylat oavbrutet från nio imorse. Först tyckte jag synd om den, nu håller jag på att bli halvknäpp. Det brukar skällas lite titt som tätt i denna trappuppgång men det brukar vara snabbt övergående till tystnad.

Men inte idag. Den vaknade nog på fel sida. Precis som ungen som skrek på dagiset tvärs över gatan i seriöst en timme imorse. Jag blir som irri när det är stora barn som skriker så länge. Get over it liksom.

 

Anywaaay. Idag är det fredag och jag kommer spendera aftonen, samt resten av helgen, på mitt jobb. Någon slags sommar har nått Umeå och det är löning. Jag räknar alltså med att bli svettig. Javisst, javisst. Jag tränar gratis på arbetstid kan man säga! Är det inte fantastiskt så säg. 

 

Nåväl. Nu ska jag ut och lägga mig i brassen en stund och bättra på min ojämna bränna. Jag steker bara framsidan av kroppen nämligen. Med lite tur kommer jag se ut som Ross i Vänner innan säsongen är över!

 

Later!

Jag är ju som jag hoppas att ni förstår inte längre dödssjuk. Jag blev vanligt sjuk efter hjärnblödnings-google-diagnosen. Nu är jag bara sådär störigt hostig. Om ni vill får ni föra in det i era journaler.

 

I helgen har det varit kalasväder får jag säga. Typ sommar. På riktigt. Folk har gått runt halvnakna på min gata i stan. Själv har jag inte varit fullt så optimistiskt men mina sommarbyxor har åkt på iallafall. Gröna chinos för den som undrar (även den informationen går bra att föra in i journalerna).

Jag gillar när det är varmt och soligt. Det gör inga underverk för mitt skinn men allt annat i mig påverkas då positivt! Det är bra.

 

Och så har jag varit i Holmsundet i helgen. Hostat, ätit, tittat på eurovision, ätit, studerat en sjösättning och ätit. Eurovision var ju ingen höjdare för la Suede men vad skall man göra.

Jag tycker Robin var duktig ändå!

Faktiskt.

 

Och Danmark var ju bra. Fast jag hejade på Norge. Eller egentligen Azerbaijan(?). Först och främst hejade jag ju dock på Sverige. Såklart.

 

Herrå!

Jag har ju givetvis blivit sjuk. Så pass att jag inatt faktiskt trodde jag skulle dö. Jag kom över det dock och har överlevt ännu en dag med vad jag väljer att kalla för "turkiska sjukan". Troligtvis är det dock så pass simpelt som att jag smittats på flyget hem, sådär internationellt. Känslig av klimatomställningen, sömnbrist och att andas samma luft som tusen barnfamiljer. Och ja, jag lever i tron om att barn är det smittsammaste vi har på vår jord. Kort därefter kommer jag.

 

Jag får ju inte googla sjukdomar, men imorse var jag desperat. "Huvudet-exploderar-när-jag-rör-mig-?-!"
Hjärnblödning stod som svar. Jag inser dock nu att sådant inte är fallet. Känns skönt på något vis.

Imorgon hade jag nämligen tänkt bli frisk igen så jag kan återgå till ett normalt liv på fredag. Min ekonomi täcker inte riktigt en veckas semester plus fem sjukdagar i samma månad. Så enkelt var det med den saken. Frustrerande är det. Att vara sjuk alltså.
Men vad ska man göra.

 

Nattinatti
/vraket

 

 

 

Jomen nog lever jag alltid. Jag är återigen på hemmaplan efter en utrikesvisit till turkiet. Att man skulle vara pigg efter en veckas semester känns som en vanlig missuppfattning. Men..! Jag har haft himla kul. Och varmt och skönt. Jag älskar värmen. Och solen. Även om det var kräkvarmt även denna gången så kan man ju inte direkt klaga. Speciellt inte när man tittar ut genom fönstret här. Deppigt. Jag ställer mig återigen frågan; varför bor folk, inklusive jag, här uppe frivilligt? Ingen som vet.

 

Nåväl. På bilden ovan är vi i full färd med att konvertera. Nästan. Vi var på mosketur iallafall. Därav påpälsningen. Och så har vi åkt en jäkla massa båt. Svettats som tokar. Turistat i flock, såklart. Ätit förbaskat stora portioner mat och tagit happy-hour konceptet på största allvar. Nästan åtminstonne. Himla bra vare då iallafall!

Första maj vare här! Är tankspridd och lite smygstressad. Jag tror att jag har packat klart. Det känns som så just nu men den känslan är ganska flyktig. Kan man säga. Jag är dålig på att packa. Om jag förslagsvis ska på partaj så velar jag i garderoben i ungefär sju år innan jag känner mig redo att möta världen. Nu håller jag alltså på med velandet, fast för en vecka istället för en kväll. Bevare min själ. Det går bra nu.

 

Vojne vojne. Jag tror som sagt att jag börjar bli klar iallafall. Eller så är jag det. Ingen som riktigt vet.

Och jag har 0% mat i min kyl. Inga konstigheter med det men av alla saker man kan placera i ett tomt kylskåp så köpte jag juice på vägen hem idag. Ursäkta Elin men hur tänkte du där? Jag har nu dryga 20 timmar på mig att hinka två liter apelsinjuice. Hårt liv.

 

Jag tror min hjärna behöver semester om något.

Så, to sum up; Det blir bra det här!

 

Herrå!