Elin heter jag

Löningshelger alltså. Dom gör mig liksom illamående på alla sätt och vis. Och vad är det med folk och bränna pengar så fort dom fått in dom på kontot? När jag får lön är inte jag ute och ränner som en dåre för att nollställa kontot så fort som möjligt igen. Nej, jag förstår verkligen inte. Nåväl, alla är vi olika sägs det ju.

 

Idag är det söndag igen. Tack gode gud för det, för det betyder att jag ska sova bort prick hela dagen imorgon. För att jag kan. Och för att jag vill. Och för att jag faktiskt inte orkar något annat. Om jag känner mig själv rätt. 

Nu ska jag ta en dusch, försöka mig på någon slags middag och sen typ pressa in mig i en byrålåda någonstans. Vore rätt skönt.

 

Ajjja, herrå!

Jag har kommit fram till att jag typ alltid är ledig på måndagar. Tre av fyra iallafall. Det tog mig bara ett år att komma fram till det. Nåväl, det är ju rätt trevligt måste jag säga. Det jämnar ju ut sig. När alla hurrar för att det är fredagkväll så hurrar jag för en söndagkväll. När alla kämpar sig igenom veckans första arbetsdag så glider jag runt i långkallingar på hemmaplan. Helt klart värt att offra helgen för. Absolut.

 

Jag tog mig friheten att sova till halv ett idag. Tretton timmar tidigare gick jag och la mig. En del gånger kan man ju sova hur länge som helst verkar det som. Sen har jag duschat mig ren med cocostvål. Sen har jag smörjt in mig med cocoslotion. Sen har jag sprayat cocosvatten på mig. Man måste ju älska cocos.

 

Eventuellt så ser jag till att få något vettigt gjort idag också. Det råder potatisbrist i mitt hem och jag kan överleva max tre dygn utan potatis så det blir eventuellt en promenix till konsum. Eventuellt. Det är ju faktiskt kallt ute.

 

Herrå.

Jag gillar som bekant färg. Mycket färg och stark färg. Regnbågar, glittrande enhörningar och sånt trams. Grått är däremot inte någon given favorit. Det kan möjligen vara världens tråkigaste färg. True storry. Idag är vädret grått. Precis som igår. Och förmodligen 90% av de kommande dagarna på året. Stormförtjust är jag inte. Jag blir så trött. Men det ger ju mig friheten att ligga på soffan och stirra ut teven iallafall. Så lite trevligt är det ju iallafall. Iallafall i dag.

 

Och så måste jag äta. Jag orkar. inte. laga. mat. Men hungrig är jag. Måste äta. Vill inte äta. Svår balanserat.

Igår slog jag på stort och åt två mögliga mackor. 1,5 mögliga mackor egentligen. Upptäckte var den "annorlunda smaken" kom ifrån när jag nästan var klar. Googlade fastän jag inte får googla. Stog att jag mest troligt skulle få alla sorters cancersjukdomar som finns om jag inte tvärdog av förgiftning på plats. Strålande. Lever gör jag ju än iallafall men jag kan lova att jag mådde halvers inatt. Grönt mögel är dåligt för kropp och själ. If i say som så.

 

Nåväl. Kanske har jag något icke-mögligt att tugga på i frysen. Som tar sisådär en halv sekund att tillaga. Typ djupfryst broccoli. Kanske kan va nått.

 

Adjöss.

Gårdagen var en sån där löjligt energikrävande dag. Slutfasen av den iallafall. En sån där dag när man helt plötsligt plockar en miljard kladdiga sopor med sina bara händer, eftersom det inte fanns någon sopsäck i soptunnan. En sån där dag då man tänker att jag kan ändå inte bli sunkigare än så här. En sån där dag då man är blöt av svett i fyra timmar. En sån där dag då en dusch aldrig passat bättre.

Och så kommer kvällen. Och man ligger på soffan, med benen på ryggstödet och spelar Sims på telefonen i fyra timmar. Fredag den trettonde var det visst.

 

Jag älskar numera min nya lur. Och jag älskar Sims. Istället för att göra något fredags-aktigt på en fredagkväll så satt jag och tittade på medan mina "simmar" odlade lök. Idag har jag byggt en brandstation och lagt nya golv. Trodde jag skulle tvätta men det var imorgon det. Så istället väntar jag på att få skörda dagens sims-odling och lyssnar på Bo Kaspers Orkester. Diskar undan spåren efter morgonens pannkakstillverkning. Städar undan hela veckans "jag-gör-det-imorgon".

 

Ikväll ska jag till Hanna och dinnera. Det gillar vi. Men först ska jag dricka te. Det gillar jag också.

Herrå!

En ny högteknologisk telefon har införskaffats. Den tog sina första andetag vid femsnåret idag. Innan dess har jag alltså varit just telefonlös. Nästan ett dygn. Tungt. Nåväl. Nu är den ju här och har hållt mig upptagen hela kvällen. Så pass att jag glömde bort att jag hade tvättid. Rackarns.

 

Men åter till telefonen. Jag hade faktiskt en android förut men jag inser ju nu att det kanske var världens första androidtelefon. Tekniken går snabbt framåt sägs det ju och där är jag beredd att hålla med! Jag ska enligt instruktionsboken kunna dyka med den här liksom. Inte dumt. Och stor är den. Och den lyser så fint. Men jag förstår den inte fullt ut riktigt än. Men det lär ju gå snabbt, vi måste bara lära känna varandra lite bättre.

 

Och jag har samma telefonnummer, men jag har ingen annans nummer kvar. Så ni som inte redan har gjort det, skicka gärna ett sms med ert namn i. Kärleksförklaringar och sånt går givetvis också bra att skicka.

Tack på förhand.

/E

Tidigare idag sa jag att "min telefon kommer nog spränga sig själv snart". Måste säga att jag delvis hade rätt. Synsk, liksom. Den tog något slags självmord. Den har varnat mig länge om att stunden varit nära, jag har ignorerat alla tecken och tänkt att snart så får du gå i pension lille vän. Den kunde uppenbarligen inte hålla sig en vecka till. Dumt tycker jag.

 

Den lyser och det är ju fint, men har ingen uppkoppling what so ever verkar det som. Och jag som hade tänkt vänta med ett telefonbyte till nästa lön. Det är på fredag det. Tveksamt att jag klarar mig telefonlös så långt. Eller ja, jag kan ju bläddra runt bland bilderna på telefonen än. Skojsigt!

Skärmen är lite utav ett glaskross, så det blir liksom mosaik-effekt på bilderna. Inte dumt.

 

Summan av kardemumman: jag lär hänga på låset hos telia imorgon. Men fram tills dess är jag troligtvis okontaktbar. Via telefon dårå. Postsystemet fungerar väll än.

 

Jag ville bara få det sagt. Tack.

/live från isolerinscellen

Ny livskris på intågande. Tidiga medelålderskrisen kallar jag den. Alternativt försenade studentkrisen. Det känns som jag kört fast i tankebanorna. Jag hittar liksom varken vidare eller ut. Så för att inte falla över på fel sida helt och hållet gjorde jag ett sånt där vanligt "vad ska jag bli när jag blir stor" test.

Internet har ju oftast svar på allt.

Det resultatet hade vi ju kunna räknat ut utan att svara på 35 ledande frågor. Står ju klart och tydligt vilken kategori jag tillhör. Otur att jag inte heter något där det faktiskt är enkelt att komma på vad man ska göra med sina egenheter. Typ Viktoria. Mest praktiskt vore det förstås om jag hette Simon. Då vore ju saken klar så att säga. Men jag är och förblir Elin. Bland annat. Någon dag ska det nog bli ordning och reda på mig med. Ingen som tycks kunna svara på när dock. 

 

Nåväl. Fredag var det här. Jag ska dra på mig mina trasiga dojjor, gå till OK och hämta ut mina nya dojjor. Det är ju för övrigt galet störigt att dom flyttat mitt postutlämningsställe till OK. Det är inte långt, men det är ju säkert fem gånger längre än det var till mitt förra. Kära Preem, vars tog du vägen?

 

Nåväl. Estetiska Elin hälsar er en trevlig helg.

Hare.

Jag har avslutat onsdagens cirkus med ett bad. Men så himla skönt alltså. Dels så blir man varm och dels så blir man ren igen. För ja, jag duschar faktiskt av mitt flottiga skinn innan jag fyller upp badkaret med vatten och plumsar i. Och så kan man ju hälla ner lite cocosduschtvål i vattnet. Och så kan man ju tvätta ansiktet med blåbärstvål. Och så kan man smörja in sig i mangolotion efteråt om man vill. Jag luktar rent utav tvålfabrik ikväll. Tillhör inte vanligheten vill jag meddela så det känns väldigt högtidligt. Och sådär fräscht liksom. Finfint! Kul så länge det varar.

 

Vad finns det mer att säga? Nästan ingenting. Känner mig halvt medvetslös av gammal vana. Men snart är veckan slut. Det är bra. 

Hare!

Hösten slog som till med full kraft idag. Första september. Soligt och sådär "friskt i luften" imorse. Galet med spöregn på vägen hem. Mina kläder droppar fortfarande från en galge över badkaret. Mina skor är inte längre vad dom en gång var. Orkade inte ens försöka gå runt vattenpölarna sista biten. Skulle ändå inte gjort någon skillnad, if i say som så. Blött vare här!

 

Jag har druckit te i min pyjamas hela kvällen. För ska det envisas med att vara höst så är jag inte den som är den. Jag påbörjar helt enkelt min kommande vinterkoma. Te, pyjamas och snorig näsa som livsstil i ett halvår. Strongly mixed emotions, if i say som så. Nästa gång jag får för mig att chartra iväg till varmare breddgrader (gissningsvis till törkey haha), påminn mig om att typ stanna kvar eller nått. 

 

Nä. Jag gillar hösten. Men verkligen inte att frysa. Och verkligen inte vintern. Verkligen, verkligen inte.

 

Hare!