Inte för att det vanligtvis är telefonkö hos mig så här dags men ändå
Jag vet inte riktigt hur men min telefon tog sig ett skutt ur min ficka på vägen hem ikväll. Studsade på något vänster framåt - träffade cykelkorgen och trillade ner på marken. Sen cyklade jag över den. Javisst, javisst. Så kan det gå!
Tidigare idag sa jag att "min telefon kommer nog spränga sig själv snart". Måste säga att jag delvis hade rätt. Synsk, liksom. Den tog något slags självmord. Den har varnat mig länge om att stunden varit nära, jag har ignorerat alla tecken och tänkt att snart så får du gå i pension lille vän. Den kunde uppenbarligen inte hålla sig en vecka till. Dumt tycker jag.
Den lyser och det är ju fint, men har ingen uppkoppling what so ever verkar det som. Och jag som hade tänkt vänta med ett telefonbyte till nästa lön. Det är på fredag det. Tveksamt att jag klarar mig telefonlös så långt. Eller ja, jag kan ju bläddra runt bland bilderna på telefonen än. Skojsigt!
Skärmen är lite utav ett glaskross, så det blir liksom mosaik-effekt på bilderna. Inte dumt.
Summan av kardemumman: jag lär hänga på låset hos telia imorgon. Men fram tills dess är jag troligtvis okontaktbar. Via telefon dårå. Postsystemet fungerar väll än.
Jag ville bara få det sagt. Tack.
/live från isolerinscellen
Kommentarer
Postat av: Mamma
Stackars dig och din telefon! Hoppas du hittar en ny som du tycker om.(vad bra att du har bloggen)
Svar:
Om Elin bland annat
Trackback
