Elin heter jag

Hejsan svejsan! Vad trevligt att vi har fått snö i vårat annars ganska så extremt mörka land så här års. Det gillar jag. Och just exakt den här mängden är helt lagom. Inte mer. För då försvinner den aldrig. Inte mindre för då är det inte ens värt liksom. Det är jobbigt att det är kallt men än så länge är jag positivt inställd till snön. Det blir ljusare. Det gillar jag.

 

Ett land som inte är så vansinnigt snöigt så här års är Afghanistan. Och kanske lite oväntad fakta om mig men jag är typ besatt av Afghanistan. Inte besatt på så vis att jag packar burkan vilken dag som helst och sticker dit, men djupt fascinerad. Jag har under de senaste fem åren säkerligen sett femhundra dokumentärer om just Afghanistan. Det är liksom konstant misär men ändå är många som medverkat i dokumentärerna typ ohälsosamt optimistiska. Speciellt i senaste, som jag såg i natt.

 

Jag vet inte vad det är. Jag tycker det är både sorgligt, obehagligt och helt upp å ner. Jag kanske är Rain Man eller något men jag måste uppdatera mig på den afghanska fronten lite titt som tätt. Men det kanske vänder snart. De kommande fem åren kanske jag byter spår och djupdyker lite i Senegal. Eller Finland för den delen.

 

Eller så skaffar jag ett liv.

Håller det lite öppet.