Elin heter jag

Hej världen. 

Jag låter ofta ganska bitter tror jag. Jag är inte särskillt bitter egentligen, däremot väldigt sarkastisk. Men det är ju hur svårt som helst att veta när man läser. Jag tänker på det varje gång jag skriver. För jag är ofta less på vädret och vintern och är på riktigt väldigt trött. Tröttheten är lite mer av ett konstaterande än ett rent klagomål.

Och sen är det ju faktiskt så att jag inte riktigt vill ringa någon för att berätta vad jag tycker om vädret. Så jag tar det här, för allas beskådan istället. För jag måste få ur mig det på något sätt. 

 

Egentligen är det valfri tolkning och det gör mig inte jättemycket om jag uppfattas som bitter. Så länge det inte är endast bitter för det är jag inte. Inte optimisternas optimist men ändå rätt optimistisk. Det måste man vara under vintern nämligen. Man kan låta klagomålen vara framträdande men an optimist at heart så att säga. Annars tror jag man dör på riktigt, om man är som mig. Men, återigen, hur lätt är det att veta att den bittra personen som skriver är "an optimist at heart"? Praktiskt taget omöjligt. Därför berättar jag det. 

Smart är jag iaf.

 

Med det sagt anser jag mig själv berättigad att faktiskt uttrycka mig negativt om veckans gång några rader.

För den har varit fruktansvärd! Faktiskt, haha. Jag har varit sjuk förstår ni. Är fortfarande sjuk, men idag börjar det faktiskt kännas bättre. Nästan ingen feber och inte lika ont i halsen, låter fortfarande som en åsna men det kan jag leva med. Och jag visste det inte tidigare men vanliga influensasymptom plus magsjuka skapar tillsammans något av de obehagligaste jag varit med om. Tycker fortfarande lite synd om mig själv men inte lika som tidigare i veckan. Om inte det är ett bra tecken så vet jag inte, att börja tänka att det kanske finns de som har det värre ändå.

 

Så fick jag det sagt också. Det kändes bra. Nu ska jag återgå till min snoozning. Dagens snooz-serie är vänner. Om ni undrade. Herrå.