Elin heter jag

Idag har jag klippt och klistrat och knåpat och bråkat med självhäftande plast, spånskivor, träplankor utan hopp och en raserad betongvägg. Mitt överdrivet sunkiga köksskåp har fått ett ansiktslyft. Ett invändigt ansiktslyft, dörren ser ju likadan ut. Nu känns det mer som att ställa in mixern och sånt i ett skåp och inte som att ställa det på ett råttätet slagfält.

 

 

Nu har jag ju ingen före-bild, tyvärr. Och en halvdålig efter-bild. MEN. Ni som vet hur det såg ut innan kan ju kanske se någon slags skillnad. Och för er andra: Väggen baktill som numera är svart var betongrå med ett stort hål i sig. Typ 30x30 cm. Såg ut som någon tejpat fast femton tigerskott där och låtit det smälla av. Plus två avsågade kopparrör och en bajsbrun ventil. Sjukt snyggt. 

 

Och "golvet" bestod av en halv-vit och helt-sprucken-på-tre-ställen träplanka. Den är numera helvit och, ja, Hel.

Hyllan var en missfärgad ojämn spånskiva. Den är numera vit och jämn(are).

 

Det tog lång tid och det är asstökigt överallt annars nu. Men jag säger som Kalle Bertil.