För tio dagar sen
Låg jag här och svettades som en gris bakom en papperskorg med medelhavet några brännande steg bort. Ljuvligt. Ostressigt. Välbehag och glädje.
Nu sitter jag här med alla kläder jag har. Umeälven några kyliga kilometer bort. Hastigt och lustigt förkyld och inte alls särskilt euforisk.
Verkligheten kom ifatt mig fastän jag nästan lyckats rymma. Flottiga, stressiga, omysiga verklighet.
Utmattad till det överjävligaste. Men imorgon är det en ny dag. Det blir nog bra. Hoppas jag.
God natt.
Kommentarer
Trackback
