Elin heter jag

Tjenare tjenare! Nu är jag här igen. Det är visst ett nytt år sägs det? Pepp eller?

Jag tänker mig att det ska bli ett bra år. Tänker alltid så. Och är alltid förberedd på motsattsen. Optimist och realist på samma gång liksom. Det blir nog bra så länge den här nedrans förkyldningen lägger ner. Jag minns knappt hur livet såg ut innan den dök upp. Sånt som händer.

 

Idag blev det typ världens kallaste dag. Och jag lär ju aldrig bli varm igen. Sådär som det kan vara ibland.

Började dagen med punktering i tjugosex minusgrader. Körde in på en dunkel parkering och där tog planerna slut. Även om jag i teorin kan byta däck, man gängar av och gängar på och korsar hitåt och ditåt och hej och hå, så är det i praktiken totalt omöjligt. Speciellt när jag inte ens hittade reservdäcket (#blondie). Och extra speciellt när näsborrarna fryser ihop när man andas utomhus. Använde livlinan "ring en vän" med positiva resultat. Blev ju bara 40 minuter sen till jobbet å så. Men jag tog mig dit! Med fyra luftfyllda däck. Allt som räknas.

 

Nä. Det var en allmänt oskön dag liksom. Frös mest hela tiden. På vägen hem blev jag stående väldigt länge pga att en lastbil kört fast i en korsning och blockerade cirka hela vägen. Sitta i bilkö innan bilen blivit varm är också en kul grej i -26. 

 

Men nuså. Nu dricker jag te under den bästaste yllefilten jag stött på. Den enda jag någonsin provat men har svårt att föreställa mig att det finns varmare. Jag vill leva resten av mitt liv invirad i den här filten.

 

Och imorgon är det fredag och jag är ledig i helgen.

Det känns oerhört trevligt!