Elin heter jag

Tänk att hoppet om allt kommer med lite sol och värme. Efter typ sex månader av grå himmel blir man ju så oerhört lättad (och förvånad) när solen ba poff tittar fram och faktiskt värmer en aning. Jag fryser inte ihjäl idag. Och det gör mig glad.

 

Det är även fredag idag. Det är skönt när man är ledig på helgen. Om man inte är ledig på helgen är fredagen mest ett ångestmoment. För helgen är jobbigare att jobba på än någon annan dag. Belastningsmässigt liksom. Men tur för mig att jag inte behöver handskas med den ångesten förrän nästa vecka!

 

Med lite willpower kanske jag orkar vara uppe längre än till åtta ikväll. Jag är ju aldrig så trött som jag är på fredagar numera. Det och den sträckningen jag har i höften gör att jag känner mig allt annat än ungdomlig. Men jag gillar ju att somna på soffan. Så det går väll bra ändå.

 

Hare!

Woodan har inget med texten att göra. Han är ba fin.

Idag var det en lördag med kalas på schemat. Himla trevligt med fika och kaffe. Inget kaffe för mig men lukten av det är trevligt. Tycker jag. Det luktar fika. Alla gillar fika.

 

 

En rövig sak. Jag datumparkerar vareviga dag. En högst ofrivillig hobby jag dragit på mig sedan någon tyckte det var en bra sak att införa. Hur som haver. En av gatorna jag står på, udda datum närmare bestämt, är så oplogad att man måste ha någon slags safari jeep för att ta sig in/ut från parkeringsplatserna. Vilket gör mig ännu surare över datumparkeringsskiten. Hade dom skottat/sandat/tömt sopor/whatever varannan dag så absolut. Men så är det ju obviously inte. Och jag blir så frustrerad över att det ska vara så jäkla omöjligt att göra rätt. Om jag inte kämpar mig upp i den där snövallen får jag ju 500:- i straffavgift. "Försöka duger inte" står det typ som OCR på boten.

 

Det suger och jag vet inte vem jag ska rikta min ilska mot varannan morgon och kväll. Med det sagt så jag hoppas jag att du som bestämmer sånt där läser det här. Ta dig då samman för sjutton, fundera över dina val i livet och sluta göra min tillvaro så vansinnigt irriterande!

 

Och så en bra sak.

Imorse kunde jag ju då, som vanligt, inte köra ut ur min lilla snödriva till parkering. Tänkte, som vanligt, gå ut och skotta fram en liten, liten vägbana och hoppas på det bästa. Men! Då kommer det en farbror och säger att han puttar på!

Vad glad jag blev. Det finns minsann hopp om mänskligheten. Då kom jag ut på vägen igen minsann, tackade så mycket för hjälpen och var glad att just han var ute och donade på just då. Glada gubbar är trevliga.

 

En annan bra sak är att jag fått höra att jag är ungefär lika stor och fin som Yoda idag. Han från Star Wars. Jag väljer att ta det som en komplimang.

 

 

En rövig sak. Jag datumparkerar vareviga dag. En högst ofrivillig hobby jag dragit på mig sedan någon tyckte det var en bra sak att införa. Hur som haver. En av gatorna jag står på, udda datum närmare bestämt, är så oplogad att man måste ha någon slags safari jeep för att ta sig in/ut från parkeringsplatserna. Vilket gör mig ännu surare över datumparkeringsskiten. Hade dom skottat/sandat/tömt sopor/whatever varannan dag så absolut. Men så är det ju obviously inte. Och jag blir så frustrerad över att det ska vara så jäkla omöjligt att göra rätt. Om jag inte kämpar mig upp i den där snövallen får jag ju 500:- i straffavgift. "Försöka duger inte" står det typ som OCR på boten.

 

Det suger och jag vet inte vem jag ska rikta min ilska mot varannan morgon och kväll. Med det sagt så jag hoppas jag att du som bestämmer sånt där läser det här. Ta dig då samman för sjutton, fundera över dina val i livet och sluta göra min tillvaro så vansinnigt irriterande!

 

Och så en bra sak.

Imorse kunde jag ju då, som vanligt, inte köra ut ur min lilla snödriva till parkering. Tänkte, som vanligt, gå ut och skotta fram en liten, liten vägbana och hoppas på det bästa. Men! Då kommer det en farbror och säger att han puttar på!

Vad glad jag blev. Det finns minsann hopp om mänskligheten. Då kom jag ut på vägen igen minsann, tackade så mycket för hjälpen och var glad att just han var ute och donade på just då. Glada gubbar är trevliga.

 

En annan bra sak är att jag fått höra att jag är ungefär lika stor och fin som Yoda idag. Han från Star Wars. Jag väljer att ta det som en komplimang.

 

Jag har opererat om hela ansiktet, skaffat nytt pass med ny identitet och flyttat till Chile. Såatte. Jag har hållt lite låg profil här. 

 

Nä. 

 

Jag har bara århundradets skitår. Men det är ju bara februari än så det hinner nog vända! Jag hoppas innerligt på det. Fixar ju inte att ha dödsångest resten av livet heller. Pallar inte heller att hela min lägenhet, inkl jag själv, luktar vitlök efter gårdagens matlagning. Segt ju. Vet inte vilket som känns drygast haha.

 

Nåväl, nåväl. Idag är det måndag på världens längsta vecka. Den där veckan som slutar nästa fredag. Jobb till helgen alltså. Tolv dagars tjänstgöring är alla tiders det!

 

Nu ska jag duscha bort vitlöken som tränger ut ur mina porer.

Sen ska jag dricka te. Då blir det nästan alltid bra.

 

Hade!

Tjenare tjenare! Nu är jag här igen. Det är visst ett nytt år sägs det? Pepp eller?

Jag tänker mig att det ska bli ett bra år. Tänker alltid så. Och är alltid förberedd på motsattsen. Optimist och realist på samma gång liksom. Det blir nog bra så länge den här nedrans förkyldningen lägger ner. Jag minns knappt hur livet såg ut innan den dök upp. Sånt som händer.

 

Idag blev det typ världens kallaste dag. Och jag lär ju aldrig bli varm igen. Sådär som det kan vara ibland.

Började dagen med punktering i tjugosex minusgrader. Körde in på en dunkel parkering och där tog planerna slut. Även om jag i teorin kan byta däck, man gängar av och gängar på och korsar hitåt och ditåt och hej och hå, så är det i praktiken totalt omöjligt. Speciellt när jag inte ens hittade reservdäcket (#blondie). Och extra speciellt när näsborrarna fryser ihop när man andas utomhus. Använde livlinan "ring en vän" med positiva resultat. Blev ju bara 40 minuter sen till jobbet å så. Men jag tog mig dit! Med fyra luftfyllda däck. Allt som räknas.

 

Nä. Det var en allmänt oskön dag liksom. Frös mest hela tiden. På vägen hem blev jag stående väldigt länge pga att en lastbil kört fast i en korsning och blockerade cirka hela vägen. Sitta i bilkö innan bilen blivit varm är också en kul grej i -26. 

 

Men nuså. Nu dricker jag te under den bästaste yllefilten jag stött på. Den enda jag någonsin provat men har svårt att föreställa mig att det finns varmare. Jag vill leva resten av mitt liv invirad i den här filten.

 

Och imorgon är det fredag och jag är ledig i helgen.

Det känns oerhört trevligt!

Tjenare! Här är jag. Hur står det till? Haft en bra jul? Mätta i magarna? Unnat er ett litet jullov?

Härligt. För mig var julen också trevlig. Blev supermätt i magen. Tack alla tomtenissar för alla fina klappar! Mycket snällt! Årets stjärtigaste bilder togs på juldagen. Mössorna är fina iallafall. I övrigt har jag inte mycket att tillägga.

 

Nu är det snart slut på det här året. Trevligt. Jag är sedan gammal tradition sjuk sista veckan på året. Eller ja, jag brukar vara helt knas i halsen och lätt medtagen av en förkyldning. I år slår jag på stora trumman och är ganska säker på att jag utöver diverse orala problem har bihåleinflammation. Det är ju trevligt! Jag tror dock att det peakade igår/inatt när jag trodde att döden var nästa steg, så att säga. Så det är ju trevligt att det inte blev värre! Jag har icket tid för sånt här pjoller heller! Jag ska ju hosta ett stycke nyårssittning mycket snart. Och det skall bli alla tiders! Om det så blir det sista jag gör så skare bli bra! Så är det med den saken.

 

Måste tvinga mig själv att dammsuga imorgon. Alla kommer garanterat bli förkylda (delad glädje är dubbel glädje osv) men en astma attack pga damm vore ju bara onödigt.. liksom.

 

Aja! 

God fortsättning på er!

Och för er med samma symptom som mig:

Gott slut.

 

Jag vet att hela världen vet att jag fryser mycket. För jag säger det mycket. Men the struggle is real, alltså! Jag har googlat allt som går. Jag har köpt skor för ett belopp kusligt nära min hyra. Jag har ett påkostat lager med underställ som är the real deal - inget himla biltema här inte. I mina vantar, som påstår sig klara -35, har jag ett litet, litet uppladdningsbart "element" i. Jag har femton sockar på mig. Sulor i ekologisk kork och en innersko i ull. Jag klär mig som dom rekomenderar att man gör om man ska på isbjörnsafari.

 

Jag blir lik förbannat besegrad av vintern! År efter år.

 

Mitt "raynauds syndrom" är närvarande ungefär 4 timmar om dagen numera. Och det mina kära vänner är en relativt obehaglig upplevelse. Mina fingrar är vita. Från knogen och hela vägen ut. Vitt, vitt, vitt. Mina fötter får en härlig ombre i samma nyans som ett mosat blåbär en ljummen höstdag. For real, hittar ej på. Det är vider på högsta nivå. Och alltså, det gör ganska ont. 

 

Idag har jag köpt batteridrivna sulor. Fungerar inte det så vet jag på riktigt inte vad jag gör. Känn min frustration. Kan någon bara säga åt mig hur jag ska göra? Varför är vintern en enda lång tortyr? VAD GÖR JAG FÖR FEL? Finns det byxor med värmeslingor? Är jorden rund? Hjälp?

 

 

Ikväll har jag slagit in julklappar. Javisst, den här gången ska mitt liv tamefan bli som jag tänkt mig att det ska bli! Julklappsmässigt iallafall. De andra bitarna av livet får bli som livet brukar bli.

Men! Jag ska inte hetsslå in paket klockan klockan 00.36 dagen innan julafton. Att jag ens köpt julklappar redan säger ju en hel del om den typ själsliga resa jag just nu genomgår. Att jag ens kommit till insikten att julen sker exakt den 24 december varje himla år. Utan undantag. Och att december är långt men ändå relativt kort. Och att alla dom där dagarna som är kvar till jul i regel fylls med jobb. Och att det är mindre stressigt att leta klappar med framförhållning än att gå ut på stan med en tom tomtesäck att fylla den 22 december. Höga ambitioner men noll visioner. Det är väll fortfarande tanken som räknas och så vidare.

 

Men så plötsligt händer det.

HERRE GUD VILKEN SEGER.

 

Japp. Idag. Tjugotre hela dagar kvar till självaste julafton. Hur nu det gick till. Jag är kvar i oktober och irrar omkring. Men men! Jag har inte julpyntat utan tar en dag i taget kan man säga. En anledning till det är att jag har så stökigt att det inte är klokt. Osunt att dra fram mer saker då kan man tycka. 

 

Men! Jag har diskat och städat ur skafferiet. Slängt kaffe och sånt där med bäst före datum 2012. Sånt där man gärna sparar på tydligen. För jag har ju rensat ut skafferiet efter 2012. Men man vet ju aldrig när antikrundan kommer till stan så bäst att vara förberedd!

 

Men mer än så orkar jag inte idag. Imorgon kanske. Vem vet. Kanske blir julfint kring mellandagarna.

You never know.

 

Men vad var det som hände här egentligen? Det var frost i gräset igår och idag är det snö överallt. Alltså överallt. Alltså massor. Det hände alltså i år igen. Och det känns lika märkligt men lika bekant varje år. 

Nej men hallå igen! Bra med er? Jomen det är bra med mig också, tackar som frågar. Det är fredag, jag är frisk och jag håller på att tvätta kläder. Känner mig ganska nöjd. Det blir minsann en hårtvätt ikväll också. Är det fredag så är det! 

 

 

Det här med att ställa om dygnet. Det funkar typ. Om jag går och lägger mig innan min pigghet kickar in runt 22.

Det betyder alltså att jag är i full färd med att ställa om dygnet lite väl hårt. Min tidigaste läggdags den här veckan har varit 20.30. Halv nio. Vem är jag ens? Och jag skulle lätt kunna somna nu om det inte vore för att idol sänds så RACKARNS SENT haha.

 

Men! I helgen är jag ledig. Woopwoop! Det känns så vansinnigt skönt. Jag kan alltså sova till halv tre om jag vill. På eftermiddagen alltså. Inte en självklarhet längre. Men! Jag kan det. Om jag vill. Men varför inte fånga dagen och kliva upp klockan sju? Det lär ju ske bara för att jag inte behöver göra det.

 

Men det är skillnad på att göra det frivilligt ändå.

Ja nä men jag är laddad. Tror det kommer bli fantastiskt.

Oktober gör sin sista dag idag och ovan ser ni två naturfenomen från denna månad haha. Det blir ju roligare med bilder sägs det. Nåväl, oktober tar slut och jag har denna höstmånad jobbat 203,5 timmar. TVÅHUNDRATRE. Jag, som enbart upplevt svenskt arbetsliv, är faktiskt ganska så imponerad. Och tycker faktiskt det känns lite synd att det inte är oktober imorgon också. Då hade det blivit 211 timmar. Och jag gillar rekord. Tydligen. Men jag får väll spara lite timmar till stackars november också.

 

Det lustiga är att jag i början av månaden var helt idiotsäker på att jag skulle jobba mycket mindre än vanligt. Med allt vad det innebär. Så blev det helt tokigt kan man säga. 

 

Men imorgon börjar vi om på ruta och dag ett igen. Månadsmässigt alltså.

Känns helt okej det med.

Faktiskt.

 

Hade!

Nej men nu har det minsann vart tyst här länge nog. Jag har satt samma person på att uppdatera bloggen som jag har gett ansvar åt att städa, diska och laga mat här hemma. Denna någon sköter icket sitt jobb så att säga.

 

Men det går ju bra det med. Jag själv jobbar lite från sandlådan om dagarna. Som förut å så. Varvat med lite restaurangsjobb. Javisst. Allt är som för fyra år sedan fast med en äldre, slitnare kropp och knopp. Och lite annorlunda ändå dårå. Men det går ju bra det med. 

 

Ikväll är kroppen väldigt sliten med en svullen, men icket hes, hals. Störig grej. Bra att den inte är hes osv men störigt att det blir så jobbigt att äta. Då fick jag det sagt också och det kändes skönt. Och nu är det idol och jag tänkte somna någon gång innan omröstningen. Blir fett.

 

Hade!

 

Nej men hallå! Jag är här nu.

 

Allvaret har börjat igen och jag har urinvägsinfektion i repris. Topp med andra ord. Men det fanns en tid, ej urinvägsinfektionsfri sådan, men en tid då det kändes lite stekigare att steka. Tänkte att vi skulle titta på några bilder från den tiden? Bättre sent än aldrig.

 

Det här med att packa och ge sig av någonstans osv.

För det första framkallar det alltid dödsångest hos mig. För sån är jag. Det känns som att jag aldrig kommer komma hem igen, på grund av att jag kommer dö. Så då vill jag helt plötsligt inte åka bort längre, fast jag egentligen vill det såklart. Oavsett vars jag ska. Det är lite lätt betyngande, kan man säga.

 

Sen har vi det där med hur man packar. Och vad man packar.

En del gör ju det på elitnivå. Jag kör på amatörsmässigt kvantitetstänk.

Först och främst har man ju inga kläder. Så är det ju. Sen börjar man slita ut allt ur garderoben och då ska tydligen alla kläder som någonsin skapats med. Helst lite till. Och halva badrummet. Hade jag kunnat packa med toasitsen hade jag gjort det. Man vet ju aldrig när den kommer till användning liksom. 

 

Är jag borta en helg, eller en natt för den delen, har jag ändå alltid minst tre ombyten med mig.

Vilken soppa.

 

Men men. Väskan är packad men inte klar. 

Och imorgon åker jag bort igen. Man kan faktiskt dö på hemmaplan också. Med ungefär samma odds. Till och med soffan har visat sig vara livsfarlig senaste tiden. Så ja, om jag lyckas packa klart kommer jag med största sannolikhet att klara livhanken även denna gång. 

Men det vore skönt om någon annan än jag själv sa det till mig också.

 

Så tack på förhand - kommentarsfältet är öppet!

Det här med att blogga alltså. Jag tänker på den varje dag, min lilla kompis. Men sen så gör jag inget vettigt och gör jag det så tänker jag äsh.. Jag berättar det för bloggis en annan dag. Det blir inga andra dagar! Men nuså! Nu!

 

Nu är jag uppe mitt i spöktimmen på grund av en sjukt viktig detalj. Jag har glömt bort idol. Jag glömde att det var en ny vecka. Det här med semester alltså. Vilka problem det kan ställa till med! Tur att internet alltid ställer upp i sånna lägen.

 

Så ja. Det är vad jag sysslar med. Lite kompletterande bilder på det? Jomenvisst det kan vi ordna. Håll i er för här kommer dom.

 

 

Jag var på maskeradpartaj i lördags. Som Mimmi (som i Pigg). Egentligen först som Merida (som i Modig) men misstänkte att folk kanske skulle tro att jag inte klätt ut mig utan bara såg ut så. Som en dåre liksom. Så det blidde Mimmi istället. Gick ju fint det med! Det var trevligt! Trevligaste på länge var nog att taxichaffisen jag åkte hem med först efter halva resan noterade att jag var utklädd. Vilken överaskning för honom tänker jag mig!

 

Ville ni se fyra ego-bilder på mig?

Jamen okej då!