Elin heter jag

Hejdär!

Jag har sovit galet lite de senaste två nätterna men hade tänkt härda ut tröttheten tills läggdags ikväll. Det gick bra! Strax över fyra timmar har jag snarkat i soffan ikväll. Helt tvärtom vad jag hade planerat! Och jag är ju en sån som bara blir segare av att sova några strötimmar mitt på dagen. Så frågan är ju vad tanta ska hitta på nu? Kroppen är tung som bly men jag kan ju inte ligga här resten av livet. 

 

Eller så kan jag det. Och så gör jag det.

 

Vet ni en grej förresten? Om man äter en hel tub med tandkräm så kan man dö. Det är ju lite knäppt!

Ät något annat om ni är hungriga alltså.

 

Herrå!

 

Igår var jag Pippi Långstrump. Igen. Man skulle väll kunna säga att jag tar vara på varje tillfälle som ges till att få klä ut mig till fröken Långstrump. Dålig fantasi möjligtvis, men Pippi är liksom en av de få sakerna som jag faktiskt kan klä ut mig till, genom att bara använda innehållet i min garderob. Och fläta håret med ståltråd dårå. Simpelt. Sist jag var pippi hade jag lite kortare hår, då stod flätorna lite bättre. Värt att ha med i planeringen inför nästa Pippi makeover.

 

Och för att förtydliga kan jag säga att jag var på maskerad. Jag fick alltså inte bara någon knäpp impuls här hemma i min ensamhet. Det var trevligt i vilket fall som och kvällen avslutades i vanlig ordning med potatismos in my bed. Jag älskar potatismos. Speciellt när man får äta den i sängen. Det finns ju inget bättre.

 

Trevlig helg!

Tugg och svälj.

 

 

Filmen här ovan är inspelad någon natt förra veckan. Utan att jag direkt kopplade att jag faktiskt hade tryckt på spela in knappen. Och ja, det händer att jag sitter och glor på mig själv i skärmen för det är ju så rackarns kul. 

Hela filmen var tjugo minuter lång. 

 

Förstår ni vad det innebär? Jag satt alltså och glodde på mitt vanställda ansikte i tjugo minuter. Allvarligt talat. Jag måste skaffa ett liv. 

 

Det här kan även bekräfta det jag skrev i föregående inlägg. Om att jag skulle vara någon form av ett psykiskt instabilt freak. 

Allt blir roligare om man är lite övertrött.

 

I'm just saying.

Jag kan ju vara universums obekvämaste människa om jag vill. Jag är pinsam rätt ofta. Nu vill jag dock understryka att det faktiskt var ett tag sedan jag gjorde bort mig offentligt. Här hemma drygar jag runt allt jämt efter bästa förmåga. Men det är det ju bara jag själv som tar skada av.

 

Nåja, igår var det iallafall dags igen! Jag var och handlade och fick syn på en tjej jag tyckte mig känna igen. Jag avvaktade en stund men sen tänkte jag att det omöjligt kunde vara någon annan än personen jag hade i åtanke. Så jag gick fram till henne, knackade henne på axeln och pep ur mig ett "TITTUT".

 

Det var ju såklart inte den jag trodde det var. Det var en okänd brud.

Då var den helgen slut. Det känns känns som jag inte varit hemma sen i torsdags. Fast det har jag, men enbart för att somna, vakna och gå härifrån igen. Men det har varit trevlig. Faktiskt. På mina jobbhelger brukar jag för det mesta spendera kvällarna som en klubbad och sorglig blåval i soffan. Helt utmattad och halvknäckt. Men inte denna gången! Vilken prestation! Vågat mig utanför dörren både fredag och lördagkväll! Kors i taket! 

Skonsam och bra helg med andra ord.

 

Nu är jag hemma igen iallafall. Inte mycket att säga om den saken faktiskt. Imorgon är jag ledig och då har jag storslagna planer på att sova. Det ska bli fint det! 

 

Herrå!

 

Hejdär! Jag har nog aldrig varit så slutkörd som efter den här veckan. Oklart varför men det blir så ibland. Nu har jag laddat om batterierna med Woodyenergi och mellomys. Finfint! Woody är bra han. Tacksammare städpolare får man leta efter. Han hjälper till på sitt vis. Stökar ner, alltså. Men det är ju tanken som räknas.

 

Idag är det söndag. Verkligen söndag. Sovit tolv timmar som det sig bör. Tagit en sån där stärkande promenad och en evighetsdusch. Festat till det med sugrör i den dagliga smoothien. Allt blir festligare med sugrör.

Och ja, det var väll ungefär det!

 

Herrå!

Men oj så trött jag är. Det känns som jag varit vaken i tjugo av tjugotre möjliga år. Det är det här vintern handlar om för mig. Trötthetens maraton. Har jag nämnt att jag är svårt beroende av solen? Nåväl. Vi går mot ljusare tider sägs det ju! Sen är det sommar i tre månader. Sen börjar det om. Znarrrrk.

 

Imorgon avslutar jag denna evighetens jäkla vecka. Så nära men ändå så långt borta. En ledig dag eller två kan ju knappast vara skadligt "men varför chansa" verkar ha varit mitt motto den senaste tiden. Jag chansar nog den här gången. Helt galet, jag vet.

 

Hare.

 

 

Så här på min lediga dag har jag passat på att jobba en sväng. Sen kom jag hem och började projekt: pilla-tummen-ur-arslet. Det innebär att jag har röjt undan det värsta av all bråte som fått mitt hem att likna en krigsdrabbad katastrofzon samt rensat avloppen. Det sistnämnda tog på riktigt två timmar. Jag älskar mitt badkar men jag hatar det när det är dags för städning och avloppsrensning. Hatar!

 

Att rensa avloppen är det mest oglammiga man kan göra tror jag. Speciellt under ett orubbligt jäkla badkar. För då måste man halvligga på golvet, tillsammans med ett ton avloppsklet och ruttna hårbollar. Som man givetvis pillar ut ur avloppet med sina bara händer. Halvnaken dessutom, för det är ju dumt att kleta ner kläderna. Samt bleka dom i de groteska mängderna klor som används. 

 

 

Och så tänker man, när man ligger där insmord i någon grå slemmig sörja, att nu är jag äntligen klar, nu ska jag bara sätta tillbaka alla delarna på plats igen. SEN kan jag duscha. Ja, då är ju det såklart totalt omöjligt att bygga ihop allt igen. Allt är i kaos. Avloppet vill inte hamna intakt med "vattenröret" från badkaret. Och badkarskanten, som man måste haka lös för att komma åt avloppet, går ju då givetvis aldrig att få på igen. Och så låssnar ett ben.

 

Och så är man äcklig. Och kletig. Luktar avlopp och vill dö.

Dumma, dumma badkar.

 

Jag fick allt på plats igen och jag är sanerad efter månadens ofräschaste göromål.

Men ändå. Det är så här varje gång. Lagen om alltings jävlighet.

Och om några månader så kommer jag behöva göra om hela cirkusen igen.

 

It's a good time to be alive.

Herrå.