Blåbär och gulsot
Nu är undergången nära. Frysta bär ger dig hepatit.
Det är vad jag läste i expressen idag iallafall. Så jag utgår från att det är helt hundra procent jättesant. Vet ni hur mycket frysta bär jag konsumerar per år? Eller vecka för den delen? It is like alot. Håll ögonen öppna och hojta till om jag börjar gulna.
Nåväl. Det är "bara" hepatit A det handlar om. Så jag tänker minsann fortsätta äta mina frysta jäkla bär. Okokta. Osteriliserade. Och oroa mig varje dag för att få "portvinsfärgad urin" och gul hy. För sån är jag. Den portvinsfärgade urinen är för övrigt smittskyddsinstitutets ord. Inte mitt. Vem fan dricker portvin? Tanter i leopardspandex och ingen.
Smittskyddsinstitutet är för övrigt ett jobbigt ord att skriva. Väldigt, väldigt jobbigt.
Jaja. Hare!
work hard play hard
Hallådär! Tyst, tyst, tyst var det här. Förra veckan var lång, sen och sög musten ur mig. Harre jösses. Nu är jag på banan igen. Med tvättid och grejer! I lördags var jag och åkte slalom och brände mig lite, lite i ansiktet. Bra betyg från solen! Som sedan övergick i några centimeter mer snö framåt natten. Bajsigt. Men det var en trevlig kväll ändå. Jag började med mitt nyårslöfte, som jag fick tilldelat av en kaka med en lapp i. "Börja drick konjak".
So I did. Och vet ni vad? Konjak är skitäckligt. Men det var kul ändå!
So I did. Och vet ni vad? Konjak är skitäckligt. Men det var kul ändå!
Idag är det tisdag.
Ikväll när jag kom hem var min broder och världens bästa Woody redo för att välkomna mig. Eller gentligen var det bara Woodan som blev sådär väldigt överdrivet apglad. Den andra, något mindre håriga herren, hoppade då iallafall inte runt i hallen som en galning. Han hejade artigt från soffan bara. Tänk om alla blev lika glad som Woody när man kom. Vore nästan halvjobbigt ändå.
Jag lockade som vanligt med fika. Eller egentligen var det nog mamma som lockade med fikat. Och hon i sin tur hade satt Albin på att fixa't. Praktiskt med sånna gäster tycker jag.
Nu borde jag sova. Hela den här dagen har känts som ett träningspass. Bortsett från fika delen möjligtvis. Jag misstänker att morgondagen kommer kännas ungefär likadant. Men det ska nog gå bra det med! Man blir lite halvmör men sen går det ju oftast över. Det är bra.
Herrå!
Världens längsta fredag
Varje påsk blir jag alltid så lur på vad som egentligen hände med Jesus. Jag vet att han dog och började leva igen. Någon sista måltid och en sorgens dag. Långfredagen känns som en sorgens dag. Med tanke på namnet. Det är ingen sorgens dag för mig men för Jesus och hans gäng möjligtvis. Korsfästning är tunga grejer vad jag förstått.
Jag tycker det har varit en skön fredag och snart ska jag iväg och äta den traditionsenliga påskmiddagen med mina tanter. Fina grejer. Jag är som vanligt sådär ostrategiskt aphungrig en och en halv timme före utsatt tid. Jobbigt är det men jag börjar bli van. För det blir alltid så här.
Imorgon är det påskafton och då ska jag jobba. Sen ska jag skåla i kristu blod med diverse påskfirare. Sen är det påskdagen och då börjar Jesus leva igen. Fina tider. Och på tal om ingenting så hoppas jag innerligt att solen är här för att stanna den här gången. Den gör mig så glad.
Glad påsk!
Här var det tyst minsann!
Igår åkte jag tåg. Det var kul.
Jag satte mig vid ett tomt bord, sånt där med fyra platser mitt emot varandra. In kommer skrikungen som får alla andra skrikungar att blekna i jämförelse. Han kommer i sällskap med sin överenergiske hoppiga myror-i-brallan-brorsa och deras trötta mamma. Hoppbrorsan satte sig brevid mig. Sen mitt emot mig. Sen under bordet. Sen brevid mig igen. Och cirkulerade liksom på det sättet. Skrikungen och mamman satte sig vid ett likadant bord på andra sidan gången.
Resten av vagnen var tom. Inte alls konstigt, egentligen.
Men snälla någon. Hur jobbigt läge som helst. Jag klev på tåget på Umeå Centrum. När vi kom till Umeå Östra funderade jag på att kliva av. Familjen kaos skulle inte åka så långt iallafall. Svårt att förstå hur tacksam jag och mina öron kände mig när dom klev av.
Sen kom jag till Sundsvall och där satt pappa på tågstationen och sällskapade med en öldrickande lodis, som han lånat ut sin telefon till. Inga som helst konstigheter. Absolut inte.
Sen for vi till farmor. Som var målet med själva resan kan man säga. Det var trevligt.
Idag har jag åkt tåg igen. Snabbtåg, för att vara exakt. Snabbt gick det! Jag är så fascinerad över att det faktiskt går att åka tåg till Umeå. Utvecklingen går framåt!
Nu ska jag dricka te. Sådetså!
Glad påsk på er!
That dude looks like a lady!
Hej! Som en liten kompletering till det senaste jag skrev här. Det om att jag är ganska manslik. Igår på jobbet kom jag på en, om ni frågar mig, svinsmart lösning på en oviktig grej. Som jag berättade för en person som ärligt inte visste om att jag på senaste tiden haft problem med könstillhörighet. Vet ni vad hon säger som svar? "Elin - mannen, myten, legenden".
Mm, exakt. Precis som om jag skulle ha överdrivit eller något.
Men nu släpper vi det där tycker jag. Jag ville mest bara slå huvudet på spiken.
Eller slå spiken i huvudet. Eller vad fasiken det är man säger. Ni fattar. Eventuellt.
Natti!
En helt vanlig transvestit.
Förra veckan fick jag höra att jag såg väldigt androgyn ut av två småtjejer. Igår kom en främmande, lite halvlustig, man fram och frågade vad jag hette. Och ja, jag svarar alltid på tilltal, även från uppenbara tokstollar. Det är tvångsmässigt och jag kan inte göra något åt det.
Men hur som helst så fick han ju då veta att jag hette Elin.
Och det han säger efter att den informationen blivit känd är "Om du vill byta namn från Elin så rekommenderar jag namnet Alexander.. Eller Stefan."
Sen gick han. Och kvar stod jag med en mango i handen som ett androgynt frågetecken.
Det kanske rent utav är så att jag måste börja glamma upp mig lite till vardags. Och eftersom jag tydligen ser ut som en man mer än någonting annat så tänkte jag låta min inspireras av Babsan. Så ser ni något glittrnade, blinkande, överglammigt bombnedslag dansa gatan fram så kan ni ju heja. För det kan vara jag!
Peace.
Igår var det norrsken och idag är det en ledig måndag.
Igår var det norrsken på min himmel. Fint tycker jag! Men lite väl kallt för att stå ute och titta på.
Idag skulle jag investera i ett par nya träningsdojjor. Det gjorde jag inte. Istället kom jag hem med ett kilo broccoli och ett hopprep. Så kan det gå! Jag gillar broccoli och att hoppa är ju kul. Så det vart ju en lyckad dag må jag säga! Och min hals har nästan slutat hosta och det är trevligt tycker jag! Den är fortfarande helt knäpp, min kära hals. Men det är den alltid. Skönt att sluta hosta iallafall! Då blir det tusen gånger enklare att sova. Me like.
Och på tal om sova så drömmer jag så himla konstigt. I natt hade jag en katt som hette Fabian. Som var vit och svart. Och Sverker Olofsson var min chef. Och jag bodde på någon slags medeltidsgård. Med katten Fabian. Och den där rackarns Sverker var överallt. Och hade anmärkningar på allt. Himla knepig dröm. Var kommer drömmar från? Vad är det för trauma min hjärna bearbetar om nätterna?
Knepigt. Men skönt att sova iallafall!
Herrå!
En massa tankar om en massa tankar. Och lite sömn.
Ja oj en sån hosta! Hoppsan sa. Så kan det gå. Och idag är det fredag fast det känns inte alls. Jag ska upp halv åtta imorgon igen. Det känns lite däremot. Men det gör inte jätteont, egentligen. Det är ju alltid jobbigt att kliva upp tycker jag. Spelar egentligen ingen större roll när. Egentligen. I natt har jag sovit kanske noll timmar. Jag tror på riktigt jag har krupp. Fast jag antar att man inte kan ha det när man är så här lastgammal som jag. Eller?
Fast jag kan ju aldrig somna ändå så vad gör väll det att jag hostar. Jag tänker för mycket. Hur slutar folk tänka innan dom somnar? Jag har så otroligt mycket funderingar som jag absolut måste fundera på. Så sjukt många frågetecken som behöver rätas ut. Så extremt många irriterande situationer som jag måste återuppleva i huvudet. Blir så arg att jag skulle kunna slåss. Sen blir jag glad igen för jag kommer på jättemånga apbra skämt. Jag är så förbannat kul ska ni veta. Helfestlig! Jag skrattar minsann alltid åt mina skämt iallafall.
Och så en massa host-host därimellan. Världen är då bra mycket mer spännande i mitt huvud än vad den är på riktigt iallafall! Och nu ska jag spinna vidare i livets svåraste frågor och sova. Vem vet, inatt kanske jag en gång för alla lyckas komma på en lösning för konflikterna i mellanöstern? Eller löser den där miljöfrågan.
Det är bara en tidsfråga. Egentligen.
Natti!
*Och ja, för att summera:
Whale it's a tuna
Ägg från yttertavle, tonfisk från norska havet och ärtor från bjuv. Det är vad kvällens kulinariska resa bjuder på. Lyxigt värre. Som ni förstår är jag en exemplarisk kock. Det är inte alla som fixar att koka ägg, tina ärtor och öppna en konservburk på en och samma gång. Men det gör jag, som tur är. För det vart smarrigt.
Den här dagen har jag, förutom att ägnat mig åt avancerad kokkonst, typ bara mått lite intervall-illa. Fastän jag vet att det går över så hatar jag att må illa mest av typ allt. Jag har hellre någon slags massiv influensa än att vara illamående. Det går ju liksom att göra noll saker mot det. Sjukt dumt. Men nu hoppas vi på att tonfisken råder bot på det här eländet! Om inte för välmåendets skull så för kladdkakan jag bakade igårs skull.
Vad var vitsen med att baka den om den bara ska stå där helt oäten, liksom?
Idiotiskt.
Life is good!
Oh my god I'm back again!
Jag har varit i huvudstaden och upplevt det kanske coolaste jag någonsin kommer få uppleva i mitt annars ganska så slätstrukna liv. Hundra procent seriöst. Jag har varit på mello, som sagt. Jag och Sandra var direktkvalificerade till finalen kan man säga. Vi behövde inte kvala. (Nej jag tröttnar aldrig på det skämtet).
Men herre jösses så stört stort det var. Och herre jösses vad jag aldrig kommer få vara V.I.P igen. Skulle dock kunna vänja mig vid att vara en sån där väldigt important person. Och herre jösses vilka sjukt bra platser. Jag kommer nog aldrig kunna smälta det här, haha. Och Robin vann! Så sjukt bäst! Jag röstade une, deux trois gånger. Kvällen avslutades otippat nog på Café Opera, och igår var jag, som det sig bör, helt galet sliten. Läggdags 19.30 sker ju inte varje dag precis.
Jag kan verkligen inte få ut i ord vad jag vill ha sagt känner jag, haha. Det är för mycket på en gång. Vi kör lite bilder istället. Dom har sjukt dålig kvalla men jag tror ni förstår grejen! Dom småa blir stora om man trycker på dom i vanlig ordning. Enjoy.
Copacabanana
Jamenvisst är det väll så! Jag har köpt ett nytt läppstift i kulör chockrosa. Javisst, javisst. Allt annat jag tidigare har applicerat på mina törra läppar känns numera riktigt jäkla superdupertråkigt. Och färgen försvinner typ aldrig heller. Det är lite "hej jag är en käck tant" känsla. Men jag är ju en rätt käck tant så det funkar.
Fabulöst!
Och på tal om fabulöst så är det endast en dag kvar tills Moi et Sandros entrar el Stockholmo for some seriously schlager! Det är ganska så grymt om ni frågar mig. Jag är så peppad att jag håller på att sprängas. Jag vet absolut inte vad jag ska ha på mig dock och det är lite jobbigt. Kanske kör en Naken-Janne. Vi får se helt enkelt.
Men i övrigt känns det liksom fäb!
Jag tycker Robin är bäst. Eller egentligen tycker jag att Yohios låt är käck! Men tål inte själva Yohio. Eller så är Ralf Gyllenhammar bäst. Eller Robin. Jo, Robin. Eller Heartbreak Hotel.. Eller Ralf. Robin.
Slutar säkert med att jag röstar på Sean Banan i ren panik.
Eller nått.
Bara för att det varit på tapeten idag!
Mina närmaste grannar måste vara så oändligt trötta på mig då jag serisöt endast youtubar skrikande getter numera. Och ser samma klipp hundra gånger. Och skrattar ihjäl mig varje gång. Väldigt lyhört hus, som sagt. Och jag har en känsla av att en del getskrik faktiskt hörs genom det mesta. Haha. Skitkul!
Och ja, som en liten komplettering till föregående inlägg: Det VAR Soran himself. På riktigt. Inte någon som var lik. Mycket, mycket, mycket viktigt att poängtera. För det är ju coolt, ju. Haha.
Jag menar, VAD är oddsen?!
Hej hopp! Idag var en dag då jag var ledig och jag tog en promenix ner på stadens gator i jakt på burkar och te. Jag vandrar på i ett rätt så ödsligt Umeå samtidigt som jag knappar på telefonen och helt plötsligt, sådär från ingenstans har jag gått in i en person.
Och så tittar jag upp från telefonen för man vill ju ha en chans att ursäkta sig och allt sånt där till människan man stövlat in i.
Och då ser den människan ut såhär:
Och jag såg väll ut så här igen, jag:
//Starstrucked_retardo-girl_89
Eufori, kan man faktiskt kalla det!
Jag vågar knappt säga det för jag tycker det känns för bra för att vara sant haha. Men! Jag har vunnit mello-ticets! Haha. Alltså ni kan troligtvis inte förstå hur glad en gammal schlagernörd som jag är! Jag kan knappt förstå själv hur glad jag är. Dels för att jag älskar schlagern, allvarligt talat. Det är bäst! Och dels för att jag aldrig vinner!
Det är helt sjukt vad glad jag är! Sjukt!
Tack jobbet mitt! Så himla bäst!!
Här kommer en bild på Woodan, bara sådär! Bara för att han är bra på det här med att dela glädje. Han förstår absolut inte grejen med mello, men har varit precis lika glad för det!
Herrå!
Bu!
Hejdär!
Jag har sovit galet lite de senaste två nätterna men hade tänkt härda ut tröttheten tills läggdags ikväll. Det gick bra! Strax över fyra timmar har jag snarkat i soffan ikväll. Helt tvärtom vad jag hade planerat! Och jag är ju en sån som bara blir segare av att sova några strötimmar mitt på dagen. Så frågan är ju vad tanta ska hitta på nu? Kroppen är tung som bly men jag kan ju inte ligga här resten av livet.
Eller så kan jag det. Och så gör jag det.
Vet ni en grej förresten? Om man äter en hel tub med tandkräm så kan man dö. Det är ju lite knäppt!
Ät något annat om ni är hungriga alltså.
Herrå!
Piipiii
Igår var jag Pippi Långstrump. Igen. Man skulle väll kunna säga att jag tar vara på varje tillfälle som ges till att få klä ut mig till fröken Långstrump. Dålig fantasi möjligtvis, men Pippi är liksom en av de få sakerna som jag faktiskt kan klä ut mig till, genom att bara använda innehållet i min garderob. Och fläta håret med ståltråd dårå. Simpelt. Sist jag var pippi hade jag lite kortare hår, då stod flätorna lite bättre. Värt att ha med i planeringen inför nästa Pippi makeover.
Och för att förtydliga kan jag säga att jag var på maskerad. Jag fick alltså inte bara någon knäpp impuls här hemma i min ensamhet. Det var trevligt i vilket fall som och kvällen avslutades i vanlig ordning med potatismos in my bed. Jag älskar potatismos. Speciellt när man får äta den i sängen. Det finns ju inget bättre.
Trevlig helg!
Tugg och svälj.
Saker man kan göra istället för att gå och lägga sig
Filmen här ovan är inspelad någon natt förra veckan. Utan att jag direkt kopplade att jag faktiskt hade tryckt på spela in knappen. Och ja, det händer att jag sitter och glor på mig själv i skärmen för det är ju så rackarns kul.
Hela filmen var tjugo minuter lång.
Förstår ni vad det innebär? Jag satt alltså och glodde på mitt vanställda ansikte i tjugo minuter. Allvarligt talat. Jag måste skaffa ett liv.
Det här kan även bekräfta det jag skrev i föregående inlägg. Om att jag skulle vara någon form av ett psykiskt instabilt freak.
Allt blir roligare om man är lite övertrött.
I'm just saying.
Livin la vida loca
Jag kan ju vara universums obekvämaste människa om jag vill. Jag är pinsam rätt ofta. Nu vill jag dock understryka att det faktiskt var ett tag sedan jag gjorde bort mig offentligt. Här hemma drygar jag runt allt jämt efter bästa förmåga. Men det är det ju bara jag själv som tar skada av.
Nåja, igår var det iallafall dags igen! Jag var och handlade och fick syn på en tjej jag tyckte mig känna igen. Jag avvaktade en stund men sen tänkte jag att det omöjligt kunde vara någon annan än personen jag hade i åtanke. Så jag gick fram till henne, knackade henne på axeln och pep ur mig ett "TITTUT".
Det var ju såklart inte den jag trodde det var. Det var en okänd brud.
..And she was like:
Och jag såg väll ut ungefär så här:
Och sen fick jag gå tio extravarv i affären för att inte råka hamna bakom, eller framför henne i kassakön.
Tre sekunder, så lång tid tar det att gå från vanlig människa till ett psykiskt instabilt freak.
Och alla är vi ju olika, men ett sånt är jag!
Så kan det gå!
Peace out.
Söndag
Då var den helgen slut. Det känns känns som jag inte varit hemma sen i torsdags. Fast det har jag, men enbart för att somna, vakna och gå härifrån igen. Men det har varit trevlig. Faktiskt. På mina jobbhelger brukar jag för det mesta spendera kvällarna som en klubbad och sorglig blåval i soffan. Helt utmattad och halvknäckt. Men inte denna gången! Vilken prestation! Vågat mig utanför dörren både fredag och lördagkväll! Kors i taket!
Skonsam och bra helg med andra ord.
Nu är jag hemma igen iallafall. Inte mycket att säga om den saken faktiskt. Imorgon är jag ledig och då har jag storslagna planer på att sova. Det ska bli fint det!
Herrå!
