Elin heter jag

Jag gillar som bekant färg. Mycket färg och stark färg. Regnbågar, glittrande enhörningar och sånt trams. Grått är däremot inte någon given favorit. Det kan möjligen vara världens tråkigaste färg. True storry. Idag är vädret grått. Precis som igår. Och förmodligen 90% av de kommande dagarna på året. Stormförtjust är jag inte. Jag blir så trött. Men det ger ju mig friheten att ligga på soffan och stirra ut teven iallafall. Så lite trevligt är det ju iallafall. Iallafall i dag.

 

Och så måste jag äta. Jag orkar. inte. laga. mat. Men hungrig är jag. Måste äta. Vill inte äta. Svår balanserat.

Igår slog jag på stort och åt två mögliga mackor. 1,5 mögliga mackor egentligen. Upptäckte var den "annorlunda smaken" kom ifrån när jag nästan var klar. Googlade fastän jag inte får googla. Stog att jag mest troligt skulle få alla sorters cancersjukdomar som finns om jag inte tvärdog av förgiftning på plats. Strålande. Lever gör jag ju än iallafall men jag kan lova att jag mådde halvers inatt. Grönt mögel är dåligt för kropp och själ. If i say som så.

 

Nåväl. Kanske har jag något icke-mögligt att tugga på i frysen. Som tar sisådär en halv sekund att tillaga. Typ djupfryst broccoli. Kanske kan va nått.

 

Adjöss.

Gårdagen var en sån där löjligt energikrävande dag. Slutfasen av den iallafall. En sån där dag när man helt plötsligt plockar en miljard kladdiga sopor med sina bara händer, eftersom det inte fanns någon sopsäck i soptunnan. En sån där dag då man tänker att jag kan ändå inte bli sunkigare än så här. En sån där dag då man är blöt av svett i fyra timmar. En sån där dag då en dusch aldrig passat bättre.

Och så kommer kvällen. Och man ligger på soffan, med benen på ryggstödet och spelar Sims på telefonen i fyra timmar. Fredag den trettonde var det visst.

 

Jag älskar numera min nya lur. Och jag älskar Sims. Istället för att göra något fredags-aktigt på en fredagkväll så satt jag och tittade på medan mina "simmar" odlade lök. Idag har jag byggt en brandstation och lagt nya golv. Trodde jag skulle tvätta men det var imorgon det. Så istället väntar jag på att få skörda dagens sims-odling och lyssnar på Bo Kaspers Orkester. Diskar undan spåren efter morgonens pannkakstillverkning. Städar undan hela veckans "jag-gör-det-imorgon".

 

Ikväll ska jag till Hanna och dinnera. Det gillar vi. Men först ska jag dricka te. Det gillar jag också.

Herrå!

En ny högteknologisk telefon har införskaffats. Den tog sina första andetag vid femsnåret idag. Innan dess har jag alltså varit just telefonlös. Nästan ett dygn. Tungt. Nåväl. Nu är den ju här och har hållt mig upptagen hela kvällen. Så pass att jag glömde bort att jag hade tvättid. Rackarns.

 

Men åter till telefonen. Jag hade faktiskt en android förut men jag inser ju nu att det kanske var världens första androidtelefon. Tekniken går snabbt framåt sägs det ju och där är jag beredd att hålla med! Jag ska enligt instruktionsboken kunna dyka med den här liksom. Inte dumt. Och stor är den. Och den lyser så fint. Men jag förstår den inte fullt ut riktigt än. Men det lär ju gå snabbt, vi måste bara lära känna varandra lite bättre.

 

Och jag har samma telefonnummer, men jag har ingen annans nummer kvar. Så ni som inte redan har gjort det, skicka gärna ett sms med ert namn i. Kärleksförklaringar och sånt går givetvis också bra att skicka.

Tack på förhand.

/E

Tidigare idag sa jag att "min telefon kommer nog spränga sig själv snart". Måste säga att jag delvis hade rätt. Synsk, liksom. Den tog något slags självmord. Den har varnat mig länge om att stunden varit nära, jag har ignorerat alla tecken och tänkt att snart så får du gå i pension lille vän. Den kunde uppenbarligen inte hålla sig en vecka till. Dumt tycker jag.

 

Den lyser och det är ju fint, men har ingen uppkoppling what so ever verkar det som. Och jag som hade tänkt vänta med ett telefonbyte till nästa lön. Det är på fredag det. Tveksamt att jag klarar mig telefonlös så långt. Eller ja, jag kan ju bläddra runt bland bilderna på telefonen än. Skojsigt!

Skärmen är lite utav ett glaskross, så det blir liksom mosaik-effekt på bilderna. Inte dumt.

 

Summan av kardemumman: jag lär hänga på låset hos telia imorgon. Men fram tills dess är jag troligtvis okontaktbar. Via telefon dårå. Postsystemet fungerar väll än.

 

Jag ville bara få det sagt. Tack.

/live från isolerinscellen

Ny livskris på intågande. Tidiga medelålderskrisen kallar jag den. Alternativt försenade studentkrisen. Det känns som jag kört fast i tankebanorna. Jag hittar liksom varken vidare eller ut. Så för att inte falla över på fel sida helt och hållet gjorde jag ett sånt där vanligt "vad ska jag bli när jag blir stor" test.

Internet har ju oftast svar på allt.

Det resultatet hade vi ju kunna räknat ut utan att svara på 35 ledande frågor. Står ju klart och tydligt vilken kategori jag tillhör. Otur att jag inte heter något där det faktiskt är enkelt att komma på vad man ska göra med sina egenheter. Typ Viktoria. Mest praktiskt vore det förstås om jag hette Simon. Då vore ju saken klar så att säga. Men jag är och förblir Elin. Bland annat. Någon dag ska det nog bli ordning och reda på mig med. Ingen som tycks kunna svara på när dock. 

 

Nåväl. Fredag var det här. Jag ska dra på mig mina trasiga dojjor, gå till OK och hämta ut mina nya dojjor. Det är ju för övrigt galet störigt att dom flyttat mitt postutlämningsställe till OK. Det är inte långt, men det är ju säkert fem gånger längre än det var till mitt förra. Kära Preem, vars tog du vägen?

 

Nåväl. Estetiska Elin hälsar er en trevlig helg.

Hare.

Jag har avslutat onsdagens cirkus med ett bad. Men så himla skönt alltså. Dels så blir man varm och dels så blir man ren igen. För ja, jag duschar faktiskt av mitt flottiga skinn innan jag fyller upp badkaret med vatten och plumsar i. Och så kan man ju hälla ner lite cocosduschtvål i vattnet. Och så kan man ju tvätta ansiktet med blåbärstvål. Och så kan man smörja in sig i mangolotion efteråt om man vill. Jag luktar rent utav tvålfabrik ikväll. Tillhör inte vanligheten vill jag meddela så det känns väldigt högtidligt. Och sådär fräscht liksom. Finfint! Kul så länge det varar.

 

Vad finns det mer att säga? Nästan ingenting. Känner mig halvt medvetslös av gammal vana. Men snart är veckan slut. Det är bra. 

Hare!

Hösten slog som till med full kraft idag. Första september. Soligt och sådär "friskt i luften" imorse. Galet med spöregn på vägen hem. Mina kläder droppar fortfarande från en galge över badkaret. Mina skor är inte längre vad dom en gång var. Orkade inte ens försöka gå runt vattenpölarna sista biten. Skulle ändå inte gjort någon skillnad, if i say som så. Blött vare här!

 

Jag har druckit te i min pyjamas hela kvällen. För ska det envisas med att vara höst så är jag inte den som är den. Jag påbörjar helt enkelt min kommande vinterkoma. Te, pyjamas och snorig näsa som livsstil i ett halvår. Strongly mixed emotions, if i say som så. Nästa gång jag får för mig att chartra iväg till varmare breddgrader (gissningsvis till törkey haha), påminn mig om att typ stanna kvar eller nått. 

 

Nä. Jag gillar hösten. Men verkligen inte att frysa. Och verkligen inte vintern. Verkligen, verkligen inte.

 

Hare!

Jag har nu hunnit arbetat i fyra dagar och känner mig redan som Titanic. Jag somnade på soffan när jag kom hem. Skulle egentligen "bara vila ögonen lite innan maten". Nu är jag vaken igen, glad över att klockan inte är tre på natten. Eller imorgon, för den delen. Nåja, jag antar väll att jag ändå måste äta. Jag är ju fortfarande hungrig. Men samtidigt fortfarande dödstrött. Vilken kluring. Vill mest av allt sluta vara så här galet trött hela tiden. Orkar ju tamefan ingenting. Tokigheter! 

Det är förresten lördag idag, vem hade kunnat tro det. Inte jag iallafall. Fast samtidigt så tycker jag att däcka i soffan är en aktivitet som passar veckans alla dagar. Oavsett hur roligt det är meningen att man ska ha på helgen. Sova är gött. Min favorit.

 

Trevlig helg!

Vi börjar som kunna det här med Turkiet nu kan jag känna. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom. Kommer bli prick som sånna där som "har bott på samma hotellrum dom senaste 34 åren". Bara för att "det är ju så bra och dom känner ju oss här". Nåväl, jag tar den risken. Det var kul även den här gången vill jag lova. Och jag har typ nästan blivit brun. Blivit handlöst uppspolad på stranden av monstervågorna vid två tillfällen. Tappat bikinin på ett eller annat sätt bägge gångerna. Kraftigare vågor har jag nog aldrig varit med om. Kanonkul! Och så har jag tagit igen en festmässigt stillsam sommar. Kalas alltså. Himla kul.

Och ja, viktigast av allt. Jag har äntligen fått rida kamel! Älskar ju kameler. Alla djur egentligen, men kameler alltså. Hur käcka är inte dom? Retorisk fråga.

 

Herrå!

 

 

Igår uppgraderade jag programvaran. Version 2.4. I övrigt pratar vi inte om år och sånt. Det gör mig deppig. Men det var en bra dag iallafall. Tack alla för alla gratulationer och fina paket! Det är ju roligt tycker jag. Och jag gillar tårta(observera kandelabern) och kakor. Och smörgåstårta, det har jag ju aldrig gjort förut så jag räknade med katastrof, men den blev klart ätbar. Fantastiskt! Idag är jag mätt.

 

Och snart skall jag minsann lämna mitt kära lilla Umeå igen för varmare breddgrader. Ja hejsan hoppsan, så kan det gå! Det ska bli varmt och skönt. Förmodligen jävligt varmt. Runt 40 grader närmare bestämt. Tur jag gillar sol och sånt! Måste köpa mer solskydd, om nu ingen annan har tänkt att lägga ut någonting explosivt i stan tills imorgon. Vore tacksam om det inte blev så. Faktiskt.

 

Nåväääl. Ska väll återgå till min mentala förberedelse. Inför livet och sånt där.
Hare!

 

Jag hade en gång i världen (läs: i våras) världens finaste, blåaste resväska. Som var nyinköpt och allt. Den upptäckte jag var trasig i dragkedjesömmarna cirka 30 minuter innan den skulle ut och premiärresa. Silvertejpade så det gick ju bra, men ändå surt! Så jag tog den kära garantin och bytte upp mig storleksmässigt samtidigt som jag bytte ner mig färgmässigt. Som ni ser. Och jag som är halvsenil kom ju knappt ihåg hur väskan såg ut sist jag skulle hämta ut den på bagagebandet.

 

Nåväl, med kvällens lilla revirmarkering hoppas jag kunna identifiera den inför nästa bagagebandsspaning.

Tänkte ju först som så att jag klistrar på mina initialer, för det är ju smart!

Så började jag klippa och kollade så bokstäverna blev ungefär lika i storlek. Det var dom. Så jag la dom på väskan för att se var det såg snyggast ut att sätta mina finfina enorma bokstäver. Så kommer jag ju på att mina finfina initialer bildar ordet ER.

Kände att det bjöd in för missförstånd lite väl mycket.

 

Så ett fett, skevt E blev det istället. Får väll duga. Kanske vågar mig på att sätta R:et på baksidan.

Beroende på hur galen jag känner mig. 

 

Spännande!

Ikväll städar vi. Jag och mina spirituella inneboende. Organisering. Struktur. Perfektion. Ordning och reda, tjugo kilo skräp och en begynnande huvudvärk. Nu är vi i pausläge. Mina, jag och Irene. Jag vet inte vad det är men det blir ju aldrig riktigt sådär väldigt välorganiserat. Ganska långt ifrån perfektion också. Hade det blivit det hade jag inte behövt omorganisera lika ofta. If i say som så. Men något blir det ju iallafall. Och så håller jag ju mig sysselsatt. Och så känns det alltid lite bättre efteråt. När det liksom blir sån där inbillad perfektion.

 

Visste ni att jag är en sån där som sparar på räkningar från 2009? Det var fyra år sen. Kanske dags att gå vidare.

Jag är ju lite som en hamster. "Det här kanske kan komma till användning en vacker dag!" tänker jag nog. Speciellt gällande kläder. Jag vet inte vad det är med mig och min garderob egentligen. Cirka 1% ryker vid utrensningarna. Resten är ju sånt som skulle kunna tänkas komma till användning ifall jag möjligen om trettio år ska på en tillställning med exempelvis Hawaii-tema.

Eller så är det sånt jag skulle kunna träna i. Eller om jag ska måla om då är ju det här en perfekt tröja att förstöra med färg. Om jag går upp tio kilo kommer dom här byxorna jag medvetet köpte i tre storlekar för stora för tio år sedan att sitta perfekt. Och det är ju alltid bra att vara förberedd!

 

Javisst, javisst!

Sån är jag. Nu ska jag slänga gamla räkningar iallafall. Ett steg i rätt riktning.

Skulle man ju kunna tro iallafall!

 

Herrå!

Hallå där ute! Här var det tyst. Semestrar på alla fronter kan man säga! Jag lever än iallafall och har varit i södern en vecka och ätit upp mig. Det var himla trevligt det må jag säga! Den här veckan är jag hemma och "tar dagen som den kommer". Tar vädret som det kommer, alltså. Laddar batterierna. Andas in och andas ut. Javisst. Skulle kunna tänka mig att ha semester lite oftare faktiskt! Det är ju inte alls tokigt. Jag känner mig så harmonisk på något vis. Händer annars ytterst sällan. Aldrig, faktiskt. Jag gillare!

 

 

Sommar på min ballis. Varmt har det varit minsann! Och tanta herself har fått två soliga dagar på sitt bleka skinn. Man tackar! Bränt smalbenet för andra gången i mitt liv. Jominsann. Så kan det gå! Mina smalben är annars alltid så himla onaturligt resistenta mot både brännskador och färg. Transparenta liksom. Men röd färg är ju ändå färg. 

 

Idag har jag haft snooze-party i solstolen. Jag gillar läget fullt ut kan man säga. D-vitaminschockat kroppen. Det kan ju tänkas behövas ändå. Imorgon ska jag flyga vidare och hoppas på någon slags sol söderöver. Det blir kul det! Jag är alltid nervös för att det ska vara ett propellerplan som står och väntar på mig på flygplatsen. Och för att det ska trilla ner då, givetvis. Men det ska nog gå bra.

 

Hare!

Hujedamig sån värme vi har fått helt plötsligt. Det är ju fantastiskt. Nackdelen med det hela kan jag väll kanske känna är att det blir så väldigt varmt, överallt. Jag hänger inte ens i en bastu utan innuti själva bastuaggregatet sånna här dagar. Nåväl. Bättre än tio plus och snålblåst, alla gånger.

 

Nu sitter jag hemma i mitt fort. Soffan, alltså. Jag väntar på att fjorton liter resorb ska brusa färdigt i sitt glas. Vätskedepåerna i den här kroppen skall fyllas med konstens alla medel. Puckeln är tom, kan man säga. 

 

Och imorgon är det fredag. Äntligen fredag. Som jag har längtat! Fredagsmyset lär bli kraftigt överdrivet. Alternativt så går ögonlocken ihop av sig själv 21.30. Spännande. Det blir kalas hur som!

 

Hare!

 

Inatt hade jag för ovanlighetens skull problem med att sova. Av en given anledning den här gången. Obehagskänslor och vad man skulle kunna kalla för medlidande. På natten när det är mörkt är mitt huvud väldigt aktivt. Men det är hemskt sorgligt. Och hemskt nära. Idag flyttades det ännu närmre. Väldigt nära. Väldigt obehagligt. 

 

Hur som haver så hade jag bestämt möte och färdsällskap denna arla morgon med Anja. Vi skulle ju liksom till samma plats och jag är för närvarande ett höns som inte vill färdas ensam genom stadens tomma gator.

Det sista jag tänkte imorse när jag kollade på klockan var "nu måste jag nog gå upp". Händelsen därefter var upprepade knackningar på dörren. Det var Anja det. Som den morgonpigga solstrålen jag själv är så hade jag tydligen tagit mig friheten till en liten snoozning kan man säga.

 

Jag är tacksam över väckningsinsatsen iallafall! Jag vaknar ju tydligen inte av ringsignalen på telefonen längre, så hade det inte varit någon "morgonsamling"med i planeringen så hade jag nog kunnat sova hur länge som helst. Otroligt opraktiskt. Nu löste det sig ganska smärtfritt med sån där tur i oturen. Pants on och tandborsten ner i väskan - slutet gott.

 

I övrigt har jag ägnat helgen åt att jobba och äta. Det sistnämnda som en häst.

Det förstnämnda ska jag göra en vecka till. Sen får jag schemester. Känns helt ok.

 

Godnatt.

Idag tänkte jag att vi skulle prata om toaletter. Rättare sagt; toalettvatten.

Kan man dricka det utan att få några mystiska symptom? Det känns nämligen som att ta sig en slurk ur toaletten kan vara det sunkigaste man isåfall gör i sitt liv. Lite så tänker jag iallafall. Men så fick jag höra att det vattnet är rent. Samma som i kranen. Det har jag aldrig tänkt på. Jag har faktiskt inte tänkt på det här så mycket alls tidigare. Men om det är samma vatten som i kranen så har jag en till tankenöt!

Är inte det då ett sjukt slöseri med dricksvatten? Tänk så många människor som inte har rent vatten och så kissar vi i vårat. Tänk så många människor som går på toaletten varje dag liksom. 

 

 

Bara för att klargöra så överväger jag inte att spola fram ett glas toalettvatten och klunka i mig, jag är bara nyfiken. Är det samma vatten som i kranen?

 

Tacksam för svar!

/Elin, 23 jordsnurr

Igår kom jag hem och kunde inte sova. Jag var pigg som en spigg och det var kallt. Jag fick nästan upp temperaturen när jag blev kissnödig. Upp på benen och ner i sängen igen. Fryser som en hund. Hämtar en filt. Fryser ihjäl. Klockan är halv fyra och inte sover Elin inte. Nej, nej. Brevbäraren kommer. Jag är vaken. Grannarna ska iväg med något flyg tycker jag mig höra. Tanten i sällskapet är stressad, gubben är lugn. Elin är vaken. Klockan närmar sig fem. Funderar på att kliva upp. Nej, nej. Här skall sovas. Fast om jag somnar nu kommer jag sova till tre. Minst. Det är inte så bra. Ställer klockan. Somna nu då. Igår helst. Nej, nej. Jag är vaken.

 

Sen somnade jag ju på något vänster. Samtidigt som samhället långsamt började kicka igång för en ny dag. That's how i roll. Men oj så trött jag varit idag. Mamma kom med fika. Sockerkick upp, sockerkick ner. Åt älgtacos hos Foppa sen tänkte jag att nu går jag hem och lägger mig. På soffan, givetvis. Nu har jag legat i koma. Gick upp och hämtade vatten för en stund sen och kände att jag är nog rätt pigg ändå!

 

Ska vi säga favorit i repris?

Det känns lovande med en kort dag imorgon iallafall. Alltid något!

 

Hare!

Ingen är ju tröttare än mig idag. Det är inte ens diskuterbart. Okej någon stackare finns det väll säkert men det tänker jag förbise. Det gör rent ont, mina vänner. Sova ska jag göra snart. Eller så är det som det sägs att vila det får man göra i graven! Tänker dock inte ta några onödiga risker utan bädda ner mig själv i sällskap av någon sjukt otroligt asbra serie. Och ja, helt enkelt se på den tills ögonlocken faller ihop. Frågor på det?

 

Dock misstänker jag att jag i vanligt ordning kommer kvickna till igen om jag bara får reloada och tomtänka ett tag. Och så kommer jag säkert inte kunna somna. Bara för att det är det enda jag har velat göra sen jag klev upp imorse. Jag kan vara lite skojig på det viset förstår ni. Ett sånt där practical joke ni vet. Av mig själv, mot mig själv. Men det kan ju bli kul det med! Minst sagt.

 

Nåväl.

Hare!

Världens bästa helg med världens bästa team är nu över. För mig slutade den vara sådär världsbäst redan imorse.

Magkramp, magkramp, magkramp. Nä. Det går nog över.

Illamående, illamående, illamående. Nä, jag är nog bara hungrig.

Äta gurka, äta gurka, äta gurka. Nä. Snabb retur på gurkan.

 

Få hjälp med att inse att jag inte kan vara kvar, även om huvudet tycker sig vara rätt så med i gamet.

Cykla hem, cykla hem, cykla hem. Lägga en pizza vid kyrkan.

Ser att en gräsklippargubbe tittar på mig.

Skäms, skäms, skäms. Intalar mig att nöden inte har någon lag.

Cykla vidare, cykla vidare, cykla vidare.

Home at last för kvalitetstid med toaletten.

Nu har det nog gett med sig. Hoppas jag.

 

Världens bästa avslutning. På världens bästa vecka.

Antingen har jag ätit något olämpligt. Eller så har jag råkat mig på en sån där magsjuka.

Inget av ovanstående känns särskilt orimligt. Men humöret är i behåll iallafall.

Finns det liv, finns det hopp!

 

För under världens bästa helg måste alla vara glada!

Oavsett vad.

Och bortsätt från dagens tråkigheter så har det varit en bra helg. Faktiskt!

Imorgon är det bra igen.

 

Herrå!