Elin heter jag

Nej men hallå! Här sitter jag som som jag gör mest. Ganska sliten. Julfest med jobbet i fredags - jobb hela helgen - hårt liv. Men det var kul i fredags iallafall! Vi var på "julgalan" och jag har nuddat på E-type. Alltså starstruck! Det var ju himla många andra artister där också men dom höll sig på behörigt avstånd. Från mig iallafall. Eller så var det tvärtom. Lite oklart. Och Sandra råkade hamna på scen i en sångtävling. Jag är inte helt säker på att hon vet hur det gick till men det var ju ett fantatiskt trevligt inslag under kvällen! Om ni skulle fråga mig alltså.

Ja, för att summera: det allra mesta var kanonkul! Jag blev dock så fruktansvärt trött att jag kunde dö vid 01-snåret. Alltså verkligen måste-däcka-just-exakt-nu-trött. Måste vara alla intryck plus att jag sov typ fyra timmar natten innan. Lite oklart där också. Men fram tills dess var det fantastico!

 

Och nu sitter jag och laddar inför en eventuell dusch. Och en eventuell middag. Exakt allt känns lite oklart ikväll. Imorgon är det jobb i arla morgonstund igen. Always a pleasure. Borde eventuellt skita i allt och ba gå och lägga mig istället. Känns ju som det mest logiska.

 

Och alltså vakuumpåsar - hur kul som helst? Jag vill typ vakuumpacka allt. Hade gärna packat soffan om det vore möjligt. Och det hade gått ännu bättre att vakuumpacka täcken och kuddar om jag hade varit klok nog att läsa på förpackningen innan och köpt påsar med dammsugarhål och inte sånna man rullar ihop. Men det gick ju med dammsugaren ändå! Man får vara lite snabb bara. Kanonkul.

Jag och min beniga hand gillart.

Jag gjorde ju såklart inte det utan tackade vänligt för min nya tid. I december. Klockan 07:10. 

 

Kanske låter fjompigt men jag har varit irriterad hela dagen. Haha alltså, alltså, alltså, alltså. Näe.

Jag hade kunnat vara klar med min tand idag. Nu. Prick. Men icket sa nicket. 

 

Okej. Det påverkar inte mitt liv avsevärt mycket men jag har inget tålamod. Alls. 

Och det skulle ju vara trevligt att få det gjort kan jag känna.

 

/3 år.

 

Det händer att jag ibland tänder lite ljus. Cirka dagligen. Cirka 100 stycken. Vet inte vad det är med mig men jag älskar ljuslyktor. Och ljus då, givetvis. Och är det allhelgona bör man ju tända ett ljus har jag hört.

 

Och har allhelgona/halloween till ära fått besök av diverse spöken sen jag kom hem ikväll. Jag imponerar stort med mina gigantiska godisburk! Det är massa små godispåsar i den och det tar ett tag att välja för diverse troll. Men vad fasen. Ta alla tre säger jag. Då imponerar jag ännu mer. 

Coolaste tanten i stan liksom.

 

Och måste ju kontra lite från tidigare år när dom gått härifrån med pepparkakor, bananer och apelsiner.

"Det är bra att få i sig extra vitaminer så här års!" Vet inte exakt hur vitaminbalansen ser ut i pepparkakor men ja. Godis är ju alltid godis liksom.

Fast kakor är nog fasiken bättre ändå.

What. A. Day.

 

Till att börja med så vaknade jag 10:10 av mitt sista alarm. Toppen när man förväntas befinna sig på en helt annan plats 10:30. Joggar runt på stället och letar efter byxor. Joggar ut, gläds lite extra åt att bilen finns här just idag. Gläds ytterligare över att det inte är några rutor som ska skrapas. Brummar iväg och trummar stressat på ratten. Inser att bilen framför har absolut all tid i världen och blir lätt förbannad. Stressad. Kommer till sista rondellen för färden och där lät det konstigt. Väldigt konstigt. Det känns väldigt konstigt. Det låter väldigt mycket mer än det gjorde innan. Det går väldigt mycket segare än innan. Men du kan ju inte dö NU, tänkte jag. Jag har liksom tre minuter till godo och vi, jag och bilen, är ju typ där. Men vi kan inte stanna och parkera i en rondell. Det blir liksom obra. 

 

Skramlar in på parkeringen och hinner på sekunden i rätt tid. Fett bra. Inser att jag aldrig kommer ta mig till tandläkaren för att ta kort på tänderna med en bil som är döende. Får ångest och avbokar, och det gick bra(förvånad). Jobbar med ångest över hur jag ska lägga fram att jag liksom lyckats dödat bilen. Och med ångest över hur jag ska lyckas med att rulla den hem. Det löser sig nog tänker jag. Slutar jobba. Går med lätt stressiga steg mot farkosten och vrider sakta om nyckeln och... Självläkt? Inget konstigt alls? Alla växlar är intakt och den låter som vanligt? Inte det minsta seg? Va? Någon som fattar något? 

 

Tänker att jag kanske är knäpp eller något. Men jag fattar ingenting. Det var ju tur att den hade helande krafter i sig men ändå.

Väldigt, väldigt märkligt.

Alltså jösses vilket överjävligt svettigt pass jag var på. Jag skojar inte, cirka det svettigaste jag gjort sen i somras och jag blev svettig av att borsta tänderna. Mina armar skakar fortfarande när jag rör dom. Vem kunde ana att gympa var så groteskt jobbigt? Sista tio minuterna vet jag inte ens vad jag gjorde. Förmodligen inte ett steg rätt, if i say som så. Kände mig som en berusad gris som försökte stå på två ben.

 

Tveksamt att jag kan gå normalt imorgon. Jag har redan träningsvärk i rumpan.

Fantastiskt spännande!

 

Nu ska jag återgå till att trycka klementiner och skrämma slag på mig själv med hjälp av efterlyst.

På återseende!

 

Tvätten är tvättat. Kläderna är vikta, hängda och liksom där dom ska vara. Maten är i magen. Blåsan är tömd.

Känns ju otroligt skönt när "allt" dödstråkigt är gjort.

Ganska exakt här känslan infinner sig:

 

 

Är det fredagkväll så är det! 

Jag var hemma typ 18.30 efter jobbet. Sen dess har jag:

-Upptäckt att tvättstugan var ledig.

-Sorterat ihop inte mindre än sex tvätthögar.

-Tryckt igång tre maskiner.

-Rensat avloppet. Groteskt som vanligt för den som undrar.

-Duschat.

-Diskat.

-Krossat en tallrik.

-Pressat in tre maskiner tvätt i torktumlare och torkskåp.

-Tryckt igång tre maskiner tvätt till.

 

 

Nu ska allt bara torka så några hundra vändor fram och tillbaka till tvättstugan igen blir det ju.

Men jävlar vad jag är effektiv! Nästan skrämmande effektiv! 

 

Under en 30-timmars period sov jag 24 timmar. Det är ungefär det mest spännande som skett senaste tiden. Men det medförde även att jag typ var pigg igår? Märklig känsla. Kan tänka mig att prova det igen. Ska bara se till att få till en till sova-hela-jävla-dagen dag. Med det här vädret till hjälp blir det nog inga problem! Måste bara se till att få en tvättid inna jag kör en Törnrosa. Ser icket fram emot det. Alltså absolut inte. Det kommer ta cirka 500 år. 

 

Måtte det finnas en tid imorgon. Och en till i helgen. Annars blir det en Kalle Anka och gå med rumpan bar inom en skrämmande snar framtid.

Kan ju iofs vara kul. Min jacka är ju ganska lång så det är nog ingen som anar något.

 

 

 

Jag kan vara sämst i sverige på att uppdatera min blogg just nu. Jag vet om det. Jag vet inte varför.

Jag är så förbannat trött när jag kommer hem om kvällarna och några direkta intressen har jag icket längre. För att dra det långt. Nä, nog har jag intressen. Men jag har ingen ork för dom at the moment. Vill bara och enbart sova. Så länge he ba gå! Och det är länge, om man är som jag. 

 

Och som så många gånger förr har jag ont i tandjävlen sen typ en vecka tillbaka. Så bedrövligt ont att jag absolut kan tänka mig gå under kategorin "tablettmissbrukare". Mer än fingrarna på en hand om dagen i mer dagar än fingrarna på en hand. Blir lite sugen på lite paracetamol bara jag tänker på det! Hojojoj. Nä. Men imorgon får jag gå till tandläkaren igen. Sen blir det väll någon slags avvänjning från alvedon och ibumetin. Sen blir det bra.

 

Mina krämpor har liksom avlöst varandra sen den 25 augusti, ganska exakt. När ena grejen gick över kom nästa. Och när nästa grej gick över kom tanden. Herre jävla jösses låt mig ba va liksom!

 

Undra vad nästa grej blir. Har ju kvar blindtarmen än så kanske!

Nåväl. 

 

God afton.

//

Idag skulle jag tanka tänkte jag.

Först och främst råkade jag trycka i att jag ville betala i butiken, vilket jag typ aldrig gjort. Men började tanka och började tänka. Lämnar jag kvar bilen vid tanken eller kör jag bort den så någon annan kan tanka, medan jag betalar? Svävade iväg i mina tankar och beslöt mig för att lämna kvar bilen.

 

Och så sneglar jag upp på mätaren och tänker herre jävlar vad det drog iväg idag! Hur dyr har bensin blivit? Är det någon som har förstorat tanken på bilen eller vad är det frågan om?

Avbröt tankningen illa kvickt innan det spårade fullständigt och gick in på statoil för att lösa min skuld.

 

Precis när jag går fram till kassan kommer jag på att jag inte har någon aning om hur mycket pengar jag har på kortet, vilket jag meddelar kassakillen.

"Jag kanske måste föra över pengar. Men vi chansar på att det räcker!" Säger jag.

"Hehe.. ja det blev ju en riktig stortankning!" Säger kassa killen lite skämtsamt.

 

Och då svarar jag ju (såklart) att jag aldrig i mitt liv tankat för så här mycket förut! 

Han skrattar lite tveksamt och säger .. "ja.. Då blir det 68 kronor..."

 

Jag har alltså tankat typ 5 liter.

Haha alltså herre jösses vad jag är jobbig.

Det måste varit någon liten, liten marginal jag missade.

Kassakillen måste ju tänkt att jag hade lite, lite dålig verklighetsuppfattning.

Och halvkass ekonomi.

Och halvkass hjärna.

 

Fredag, fredag, fredag. Älskade fredag. När den är på riktigt och inte bara som en förklädd onsdag. En fredag och en ledig helg. Jösses vad skönt. Jag känner mig halv döende. Halskrupp och nästintill röstlös. Blir skönt att bara hålla käften i två dagar. Var ju sugen på att införskaffa mig en ny jacka i helgen men vettefan om jag orkar. Min gamla kombinerade höst- och vårjacka är dels sex år gammal och dels en aningen sliten. Vi börjar bli less på varandra kan man säga. Ungefär som jag och min hals.

 

Herrå!

Låg jag här och svettades som en gris bakom en papperskorg med medelhavet några brännande steg bort. Ljuvligt. Ostressigt. Välbehag och glädje.

 

 

Fina tider. Har haft så himla kul. Blivit bränd. Badat. Älskar att bada när det är varmt i vattnet.

Kom hem som ett vrak i onsdags.

Inte riktigt så här jag hade tänkt spendera mina sista semesterdagar.  Njurbäckeninflammation och boendes på dass. Men det blir bättre. Huvudsaken.

Helst vill jag ha sommar och semester året om. Men vem vill inte det?

 

 

 

 

Destinationen ska vi inte stirra oss blinda på och angående punkt två kan jag säga att allt är relativt. Jag har aldrig varit så här otränad i mitt liv. Men det skiter jag i. Jag och mina kritvita celluliter ska klämma in oss i speedosarna och skrämma slag på hajarna i havet. Faktiskt. 

Det spelas livemusik i centrum, volymnivå hög. Det pågår en opera på i20 området. Volymnivå: opera.

Ljuvligt. Musiken från stan känns som en blandning av amerikansk raggarbil och Böda camping. Operan känns som opera. Jag förstår verkligen inte opera. Verkligen inte. Jag är inte tillräckligt finkulturell. Har varken monokel, tjocka bågar eller sidenskjorta. Men ändå inte fulkulturig nog för Böda camping. Har varken skinnväst med amerikanska flaggan på eller husvagn. 

 

Det är i vilket fall som en otroligt obehaglig mix av ljud. Om någon vänlig granne vill dra igång en hiphop fest så är det nu dom ska göra det. Då tror jag att vi kan hitta något nytt. En rockabilly-opera med rap(p). Låt oss för sakens skull även slänga in en harpa. Och den där mongoliska strupsången. Sen tror jag vi en gång för alla har rott kulturhuvudstadsåret i hamn.

 

Tror det kan bli stort.